Hur många kvinnonamn ur den svenska kooperativa historien kan du nämna? För många blir nog svaret på den frågan – ingen eller möjligen en kanske två. Någon känner kanske till Anna-Britt Agnsäter (KF Provkök), Anna Whitlock (Svenska hem) eller Elly Löfstrand (Husmorsgymnastiken). Sedan blir det genast svårare. Lite konstigt är det också att så få känner till den kooperativa kvinnogillesrörelsen, då den med sin start 1907, var bland de första att systematiskt organisera kvinnor i Sverige. Faktum är att historien kring detta i dagsläget är ganska tunn. Det finns forskning att göra och det saknas inte spännande, starka och betydelsefulla kvinnor i kooperationen.

Det stod kvinnor bakom

Affisch: KF 50 år av Harald Lindberg från 1949

1949 när KF fyllde 50 år gjorde konstnären Harald Lindberg en affisch med texten: “Det stod kvinnor bakom”. Den leder tankarna till ordspråket: “Bakom varje framgångsrik man står en kvinna”. Just i detta fall skulle parafrasen kunna uttryckas “Det stod kvinnor bakom – männen och den framgångsrika kooperationen”. Affischen var nog menad att uppfattas som en kollektiv hyllning till kvinnorna i kooperationen. Men samtidigt tycker jag mig skönja en programförklaring från det centrala KF. Man ville definiera och slå fast kvinnans betydelse till en mer stödjande roll. Männen beslutade i styrelser och om affärer medan kvinnorna förväntades vara lojala och handla kooperativt. När kvinnor valde att organisera sig kring frågor om allt från rösträtt, fredsfrågor, emancipation mm. så har det varit en kraft många velat tämja. För kooperatörer handlade den överordnade striden om den kooperativa idéns överlevnad, kvinnofrågor hade i det sammanhanget en underordnad roll. Jag gissar att detsamma gällde den gryende och kämpande arbetarklassen där klasskampsfrågan var överordnad allt annat.

Martin Sundell drar igång kvinnogillesrörelsen
I den lilla Verdandi-skriften “Om arbetarnas konsumtionsföreningar i England” skriver G.H. Von Koch om de engelska kooperativa kvinnogillena och hur han gärna ser liknande sammanslutningar startas i Sverige. Kvinnogillena har sitt ursprung i England där kvinnor redan 1883 organiserade sig för att få inflytande i kooperationen. Kooperationen var manlig mark. Att kvinnor själva kunde bli medlemmar var inget man basunerade ut. De kooperativa grundsatserna gjorde kooperationen oerhört modern och framåtriktad vilket kom till uttryck i satsen om medlemskapet som stipulerar lika rätt till medlemskap och rösträtt. Det är en kooperativ öppenhetsprincip som omfattar alla oavsett kön, ras, religion eller politisk uppfattning. Men i kooperationens tidiga skede tillämpades principen “En medlem en röst” mer som “En man en röst”. Det blev en självklar utmaning för gillena att komma tillrätta med missförhållandet och försöka öka kvinnornas inflytande i kooperationen. Ända fram till 1929 fanns det föreningar som nekade gifta kvinnor enskilt medlemskap därför att stadgarna var skrivna så. För de första kvinnorna som organiserade sig i kvinnogillen handlade det om att lära sig förstå fördelarna med kooperationen för att sedan kunna bli aktiva i föreningsarbetet.

Martin Sundell är KFs man som på ett mer handgripligt plan är med och bildar kvinnogillesverksamheten i Sverige. Sundell hämtar troligen både ide´ och inspiration från läsning av G.H. von Koch som i sin tur inspireras av Beatrice Webbs resonemang om kvinnors stora betydelse för kooperationen. De egna ledens kvinnor behövdes i kampen för kooperationens överlevnad. Kvinnorna styrde hushållens inköp och bestämde var de gjorde inköpen. Det gällde att skapa förståelse för den större bilden, vikten av köptrohet för att den ekonomiska ekvationen skulle gå ihop i föreningen.

När Sundell 1904 kom med i KFs styrelse förde han genast upp frågan på dagordningen, för bildandet av en kooperativ kvinnoorganisation. Sundell som stötte på motstånd menade att kvinnorna var en dold resurs som det gällde att ta tillvara. Men 1907 får Sundell starta det Kooperativa Kvinnogillesförbundet. Han ville när han talade för större folkmassor helst bara samla kvinnorna eftersom det var på deras trohet kooperationens framtid hängde.

Sittande från vänster Martin och Ester Sundell, Anna Johansson-Visborg och Agnes Jonson. Längst fram Sundells barn.

Tanken med kvinnogillena var att de skulle fungera som skolor för husmödrar, där de fick lära sig idén med kooperation, ekonomi, föreningsarbete mm. Men samtidigt behövdes kvinnornas expertis för att utveckla affär och propaganda. Men gillenas viktigaste uppgift enligt Sundell var att bygga en bro mellan hemmen och den kooperativa handeln, kvinnornas köpkraft behövdes för att klara konkurrensen med privata köpmän. Nyckeln till köptrohet gick bokstavligen genom hjärtat, den osvikliga tron på den kooperativa affären, något som inte kunde uppnås utan utbildning och informationsspridning. Därför bedrev det kooperativa kvinnogillesförbundet en intensiv propagandaverksamhet som gynnade KF och den kooperativa rörelsen. Medlemmarna behövde inte bara varor utan även kunskaper. KF samarbetade med Brunnsviks folkhögskola och ABF. KF startade redan 1918 en speciell studieavdelning som kom att utvecklas till brevskola, sommarskolor, folkhögskolor och utbildningsverksamhet på Vår Gård.

Agnes Jonson
Det första svenska kooperativa kvinnogillet bildades 1906 i Eskilstuna av Martin Sundell. I Eskilstuna finns också Agnes Jonson som vid gillesförbundets bildande 1907 blir dess sekreterare, en post hon blir trogen i 30 år som anställd på KF. Som 24-åring gav hon sig iväg på sin första föredrags- och agitationsresa, understödd och föreberedd med hjälp av Martin Sundell. Agnes är en fascinerande kvinna, aktiv, klarsynt, ståndaktig men även engagerad fackligt och politiskt. Trots nära band till socialdemokratin kom den kooperativa gillesrörelsen att slåss för politisk neutralitet. Kooperationen ansågs värdefull för sin egen skull och lojaliteter till kvinnofrågan, socialdemokrati och annat fick ofta ge vika.

Foto: Victor Malmström. Agnes Jonson i talarstolen

I en artikel i Social tidskrift skriver Emilia Broomé lite undrande om kooperationen verkligen behöver en särskild organisering av kvinnor i egna föreningar. Hon menar att kvinnorna istället borde ägna sig åt att sida vid sida med männen kämpa för kooperationen utan att ta omvägen via kvinnogillena. Man kan i detta ana att Emilia inte tror eller tycker att kvinnogillena är tillräckligt spetsiga som kvinnopolitiskt instrument. Agnes Jonson med sina vida förgreningar och engagemang måste känt sig ansatt från många håll, då hon som centralfigur för den kooperativa kvinnogillesrörelsen, säkerligen fick utstå kritik för bristande radikalitet på köns- och klasskamps-området.

Många kooperativa kvinnor kände till och var inspirerade av opinionsbildare som Klara Zetkin och Ellen Key. Agnes Jonson fick som medlem i socialdemokratiska kvinnoklubben i Eskilstuna stifta bekantskap med bl.a. Ellen Key. Kanske var det en av anledningarna till att den kooperativa kvinnorörelsen tidigt fick ett fokus mot husmodersrollen snarare än mot andra kvinnofrågor. En annan mer självklar förklaring ligger i att hemmets domäner med familj, inköp och hushåll var kvinnans ansvarområde, ett område som sammanföll med konsumentkooperationens intressen. Det kvinnliga hemarbetet lyftes upp i kooperativ propaganda. Den överordnade kampen handlade om kooperationens överlevnad, dess väl och ve, inte om kvinnornas frigörelse. Det kooperativa samhället erbjöd om det fick genomslag ett nytt samhällssystem, men för att komma dit behövdes stödet, lojaliteten till den egna affären. Det var därför kooperationen var först ut med att bilda de första husmodersföreningarna i Sverige. Organiseringen av kvinnor i det kooperativa hägnet utgjorde inget hot mot rådande samhälle utan slog vakt om kvinnans roll i hemmet för kooperationen. Men det var viktigt att hemarbetet uppgraderades och fick yrkesstatus där barnuppfostran och varukännedom hörde till de viktigaste ämnena. Dessa kvinnor var långt ifrån passiva, de arbetade strukturerat med att rationalisera hemmet ur alla tänkbara aspekter, för tanken var att i ett enkelt rationellt hem kunde man spara tid till andra viktiga samhällsengagemang utanför hemmet.

Kvinnogillenas verksamhet fick ett fokus på utbildning, litteraturspridning, diskussioner, föredrag, agitation och samkväm. Detta var för de flesta kvinnor helt ny mark som man behövde lära sig behärska för att öka det kvinnliga inflytandet, arbeta för nykterhet, rena oförfalskade varor och motarbeta kreditsystemet.

Foto Malms. Operation dagsverke 1967. Närmare 170.000 SEK samlades in till kvinnoutbildning i U-land

Några nedslag i den rika historien
Den här texten gör inga anspråk på att vara heltäckande. Jag hoppas mer på att locka till ny forskning om kvinnorna i kooperationen. I KFs arkiv finns det material från hundratals kvinnogillen, material från Svenska hem, KF provkök, om husmorsgymnastik och mycket mer som ingångar till kvinnohistoria. I det följande gör jag några nedslag i den rika kooperativa kvinnogilleshistorien som jag tror kan fungera som ögonöppnare.

1904 Svenska hem bildas
Svenska hem erbjöd medlemskap endast för kvinnor vilket var skälet till att många kooperatörer grinade lite illa åt företeelsen. Anna Whitlock gillade starkt kooperativa idéer men ogillade starkt att kooperationen överallt endast företräddes av män. Med svenska hem fick kvinnorna helt nya aktiva roller. Kvinnorna visade organisationsförmåga, affärssinne mm långt utanför hemmets mer trygga inramning. Svenska hem lär ha spelat en stor roll som inspiration till bildandet av de kooperativa kvinnogillena.

1907 Kooperativa Kvinnogillesförbundet bildades
Kooperativa Kvinnogillesförbundet bildades med Agnes Jonsson som sekreterare.

1921 Kooperativ kvinnokonferens
Samtidigt med IKA:s kongress hölls den första internationella konferensen för kooperativa kvinnoorganisationer. Fyrtio kvinnor från sju länder deltog. Sverige var inte representerat.

1927 Internationell kvinnogilleskonferens diskuterar livsmedlens renhet och kvalité
Rena och oförfalskade varor var tidigt ett kvinnligt krav som egentligen gick emot bättre sunt förnuft vad gäller ekonomiska hänsyn. Livsmedlens renhet och näringsvärde diskuterades livligt redan på den internationella gilleskonferensen 1927. Man ville att den egna kooperativa industrin och distribution skulle föregå med gott exempel. Föreningarna ville ha gillenas hjälp med att skaffa kunder till butikerna. Problemet var bara att kvinnorna inte helt oreserverat kunde rekommendera de egna butikerna då de inte höll måttet. Kvinnornas syn vad gäller renlighet och kvalité rimmade inte alltid med föreningens syn och ekonomiska verklighet. Gillena verkade för att kooperationens butiker skulle sälja de bästa varorna av bästa kvalité med ett brett sortiment

1934 Tidningen “Vi vill”
Tidningen Vi vill startades som kontaktorgan för KF:s gruppverksamhet, kvinnogillesrörelsen, kooperativa klubbar och medlemsråden i konsumentföreningarna.

1934 Kvinnogillesrörelsen hade 280 gillen med 10.000 medlemmar
1934 omfattade kvinnogillesrörelsen 280 gillen med något över 10.000 medlemmar. Inom gillena bedrevs studieverksamhet, kompletterad med föreläsningar, sommarskolekurser och kortare instruktionskurser. Under året ordnades en agitationsvecka som samlade 80.000 deltagare.

1937 beslutade Konsum Stockholm att i ett nytt kollektivavtal ge kontors- och butiksanställda rätt till tjänstledighet och fortsatt anställning sedan de fött barn något som först två år senare 1939 blev svensk lag.

1941 Kläder och pengar skänkte kvinnogillena till Rädda Barnen för internationell hjälpverksamhet

Information, kunskap och bildning var viktigt. Kvinnan bär gillesdräkt

1943 Tonsatte LilleBror Söderlund Gillessången ”Det sjunger och det spelar”
Sven Lants skrev text och Lillebror Söderlund musik till den nya gillessången. I samband med detta tog man också fram tyg och mönster till en gillesdräkt. En brosch för 25-årigt medlemskap kom några år senare.
Foto: Vi bygger upp ett bibliotek+dräkt

1944 Hemmens Forskningsinstitut (HFI) grundas
Hemmens Forskningsinstitut, HFI, institut grundas 1944 av Husmödrarnas samarbetskommitté med Sveriges Husmodersföreningars Riksförbund, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund, Svenska Landsbygdens Kvinnoförbund, Kooperativa kvinnogillesförbundet och Hushållslärarinnornas samorganisation. År 1957 övertog Konsumentinstitutet verksamheten som sedan blev Konsumentverket.

1946 Kvinnogillena samlade in pengar till återuppbyggnad av ett krigshärjat Europa och skänkte 10.000 mjukisdjur till barn i flyktingläger

1950 Insamling till cancerforskning grunden till Cancerfonden
Ebba Andersson var aktiv i Aspuddens kooperativa kvinnogille. Hon såg en möjlighet att starta en nationell insamlingskampanj och skrev en motion som antogs av det Kooperativa Kvinnogillesförbundets kongress 1950. Målet för insamlingen var en miljon kronor, vilket motsvarar ca 20 miljoner i 2016 års penningvärde. Redan hösten 1950 började de samla in pengar under parollen ”I kamp mot kräfta”.
Kooperativa kvinnogillesförbundets medlemmar gick runt med insamlingsbössor och ordnade föredragskvällar. I februari 1951 hade de lyckats samlat in 951 000 kr. Kooperativa Förbundet (KF) och Folksam bidrog vardera med en grundplåt på 25 000 SEK (idag närmare en halv miljon kronor) till Kooperativa kvinnogillesförbundets insamling.

1954 HSB och Kooperativa Kvinnogillesförbundet blev medlemmar av IKA
HSB och Kooperativa Kvinnogillesförbundet blev medlemmar av Internationella kooperativa alliansen, IKA.

1957 International Cooperative Womens Guild har kongress i Stockholm
Kongressen behandlar frågor om farliga tillsatser i livsmedlen. Ett av förslagen var att man ville se innehållsdeklarationer på varorna.

1963 KF-LO-insamlingen “Ett frö till välstånd”
KF-LO-insamlingen “Ett frö till välstånd” hade den 14/12 1962 nått en summa av 9,8 Mkr i huvudsak genom kvittopåsarna medan 91 560,12 kronor främst var resultatet av kvinnogillenas insamlingsarbete.

1963 Husmorsråd arbetar med konsumentupplysning
Inom gillena bildas det husmorsråd som arbetar med konsumentupplysning vilket handlade om allt från varuinformation, tvättråd, barnens lekar till kläder mm. Gillena spred tex. broschyr-serien ”Tjäna på att veta”.

1963 Kvinnogillesförbundet bildar studiefond för kvinnor i u-länder
Kooperativa Kvinnogillesförbundets kongress, som hölls i Stockholm, beslöt att bilda en studiefond för kvinnor från u-länder. Man var också med och bildade HAIFA-institutet.

1966 Kvinnogillesförbundets kongress tar ställning till stadgeförslag.
Vid Kooperativa Kvinnogillesförbundets kongress tog man ställning till ett stadgeförslag som gällde gillena och distrikten. Ett nytt begrepp infördes, nämligen gilles kretsar. Grunden för verksamheten skulle som förut vara de lokala gillena, medan gilleskretsen omfattade samtliga gillen i en konsumentförenings arbetsområde. I kretsens styrelse skulle inte bara ingå representanter från gillena utan också en ledamot utsedd av konsumentföreningen.

1967 Förslag om att gillena skulle övergå till att kallas konsumentgillen
På Kooperativa kvinnogillesförbundets kongress i maj framlades förslag om att gillena skulle övergå till att kallas konsumentgillen. I samband därmed skulle gillena öppnas även för män. Förslaget gick på remiss till samtliga gillen.

1969 Ny organisationsform antogs för gillesverksamheten
Vid Gillesförbundets kongress den 16-17 juni med 418 ombud från 270 gillen antogs en ny organisationsform för gillesverksamheten. Därmed öppnades möjligheten att ombilda kvinnogillen till konsumentgillen i vilka även män kan vara medlemmar. Omorganisationens syfte var att konsumentgillet skulle bli “ett forum för kooperativ medlemsaktivitet med ett program som i hög grad ansluter till de aktuella konsumentfrågorna, samtidigt som stor vikt läggs vid samhällsdebatt och medverkan i internationellt uppbyggnadsarbete”.

1976 Sri-Lankesisk matpyramid
Sri Lanka är ett av många utvecklingsländer som gillena arbetat med i form av insamlingar, kunskapsspridning och ren hjälpverksamhet. Genom att ta fram en lokalt anpassad matpyramid hittade man nya nyttiga matråvaror som togs in i den dagliga mathållningen.

1976 Kooperationens kvinnoutredning
Kooperationens kvinnoutredning, med Lisa Pettersson som ordförande, presenterades. Betänkandet hade 68 specificerade förslag. Målet angavs till att: “Konsumentkooperationen ska som medlemsorganisation och arbetsgivare eftersträva att vara föregångare när det gäller jämställdhet mellan män och kvinnor.” Utreda den låga kvinnorepresentationen i kooperationen” 1973 på KF:s höststämma fattades beslut om att en kommitté skulle tillsättas för att utreda den låga kvinnorepresentationen i kooperationens olika demokratiska organ. Kommittén skulle utarbeta ett handlingsprogram för att stärka kvinnornas inflytande inom rörelsen. I uppdraget ingick också att studera de kvinnliga anställdas situation och föreslå åtgärder. Utredningen och handlingsprogrammet skulle redovisas på KF:s förbundsstämma 1976.

1977 Debatt om herrtidningar
Med anledning av bojkottaktioner på olika håll mot veckotidningarna FIB/ Aktuellt och Lektyr vilka av många ansågs diskriminera och förnedra främst kvinnor, utarbetade KF en gemensam kooperativ linje för dessa aktioner

1979 Kooperativa gillesförbundet byter namn till Kooperativa konsumentgillesförbundet

1980 Gillesförbundet samarbetar med handikapprörelsen kring ”En affär för alla”

1981 Traditionella attityderna till kvinnor och män förändras
IKA:s kvinnokommitté och IKA:s pressgrupp antog på ett möte ett uttalande, i vilket det framhölls att den kooperativa pressen bör sträva efter att informera så att en förändring av de traditionella attityderna till kvinnor och män förändras till det bättre. Kvinnorna uppmanades att aktivt ta del i den kooperativa pressens arbete. IKA:s medlemsorganisationer uppmanades att informera IKA om kvinnors deltagande i olika kooperativa organisationer. För att stimulera aktiviteter instiftades ett årligt pris till författaren av artikel som främjar nya kooperativa lösningar på problem som angår både män och kvinnor.

2007 Konsumentgillesförbundet blir 100 år och upplöses på extrakongress

/Michael Hagström, företagsbibliotekarie

4 comments on “Det stod kvinnor bakom – något om den kooperativa kvinnogillesrörelsen i Sverige

  1. Gunnar Björkman on

    Vi ska inte heller glömma de treton damerna som skrev till Konsum Stockholms direktion 1984 om de som blev embrot till Änglamark, de skrev om alternativa produkter i butikerna. Och 16 februari 1985 genomförde Konsum Stockholm en konsumentdag då den stora samlingssalen i Medborgarhuset fylldes av debattlystna deltagare. Resultatet blev att Konsum Stockholm tillsatte en livsmedelsanalys som var grunden för Konsum Stockholms livsmedelsprogram som antogs av Konsums stämma den 26 april 1986. Det kvinnokraft bakom de alternativa livsmedlen som dök upp i Konsum Stockholms butiker hösten 1986 och det blev ständigt fler alternativa produkter. Man får icke heller förglömma det jämställdhetsarbete som Gillesrörelsen arbetade med.

    Svara
  2. Gunnela Björk on

    Tack! Vilken inspirerande artikel. Jag intresserar mig särskilt för Karin Hollman Adamsson som var aktiv i Södermalms gille i nästan hela sitt vuxna liv, sammantaget blev det 50 år. Svea Lindström skrev 1958 “Till Karin Adamsson minne” i Morgon- Tidningen. Dödsbudet, skriver hon, lämnades av Agnes Jonsson. Hon skriver också att det var Karin A som tillsammans med Agnes Jonsson, Marin Sundell och Anna Johansson- Wisborg var med och lade grunden till Södermalms Kooperativa Kvinnogille. Ser fram emot att få ta del av arkivmaterialet och undersöka i vilken mån det stämmer.

    Svara
    • Michael Hagström on

      Hej och tack Gunnela. I säkert 10 år har vi undrat varför ingen frågar efter detta material. Så jag skriver en text. 20 minuter senare hör du av dig. Men det roliga är att du inte hör av dig för att du läst texten. Jung talar om begreppet “synkronicitet”, lite förenklat uttryckt meningsfull slumpmässig samtidighet. I vårt fall kan man väl säga en lycklig slump. Vi kollar på din fråga och återkommer till dig.

      Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *