“Standard 1934” var en bostads- och bohagsutställning som arrangerades 1934 av den Svenska slöjdföreningen och Svenska arkitektföreningen. Utställningen öppnade den 18 maj på Liljevalchs konsthall och var en uppföljning av Stockholmsutställningen 4 år tidigare. Lägenheter, radhus, inredning, husgeråd, möbler, textilier och mycket mer visades upp. Där visades alternativa och billiga bostadsformer samt nya mått och standarder och experiment med nya material i funktionalismens former.

Ett radhus på 54 m²
Arkitekterna Nils Ahrbom och Helge Zimdahl ritade en lägenhet med 1 rum och kök på 36 m² som kostade 800 kronor om året. Den var en utmaning som KFs arkitektkontor matchade med ett tvåvånings-radhus gjort av trä, med en golvyta av 54 m². Förebilden tog man från bygget av Årstaområdet 1932. KFs projekt var betydligt större med väl tilltaget vardagsrum, kök och badrum utan dusch i nedre våningen samt två ljusa rum i den övre våningen. Till huset hörde också en liten trädgårdstäppa på 35 m². Bostaden var billig och kostade bara 800 kr om året. Man fick mycket för pengarna. En stor ljus och luftig yta med värme och varmvatten. Den sinnrika planlösningen gjorde att man inte behövde besväras av sina närmsta grannar.

Masstillverkade standardiserade möbler
Arkitekterna lade mycket tanke på inredningen. Möbleringen var experimentell med en blandning av gamla och nya möbler, för att få känslan att huset var bebott. KF satsade på att ta fram bra och billiga vardagsmöbler för de svenska hemmen. Ett arbetsbord för kontoret av Nils Tesch och Kjell Ödéen blev både uppmärksammat och prisbelönt. Standardisering och masstillverkning var tidens lösen och ett sätt att pressa priserna. Det var genom “Standard 1934” som många möbelfabrikanter insåg möjligheterna med masstillverkade standardiserade möbler.

KF ville vara med och visa upp sig för att sprida sina idéer om bostad och inredning. Den egna arkitektbyrån tog fram nya typer av bord och förvaringsmöbler, seriemöbelsprincipen med god form. Men det fanns också stoppade bekväma sittmöbler som Olof Hults öronlappsfåtölj från 1931. Fina möbler gjordes i björk medan de lite billigare och masstillverkade gjordes i furu.

Positiv kritik
Den samtida kritiken gav ett gott betyg, speciellt Svenska Dagbladets konstexpert Gotthard Johansson. Många menade att “Standard 1934” var en i jämförelse med Stockholmsutställningen 1930, en “modifierad funktionalism”, där skönhetskraven var bättre tillgodosedda. Kanske berodde det på att Gregor Paulsson var med och byggde utställningen, mannen bakom boken “Vackrare vardagsvara”.

En tävling anordnades där allmänheten bjöds in att efter eget huvud möblera en lägenhet. Det vinnande möbleringsbidraget belönades med möbler till ett värde av 1500 kr. (ca. 48.000 idag). På bohagssidan återfann man Gustavsberg och Wilhelm Kåges “Praktika-serie”.

Ett flertal positiva kommentarer fälldes kring KFs initiativ att återuppta ek som möbelträ. Med små resurser hade man lyckats ta bort det mörka och dystra och istället lockat fram något ljust och lätt ur eken. Även naturfärgad furu som möbelträ uppmärksammandes. En journalist från Trädgårdsstädernas tidningar lovordade KF med följande ord: “Det mest påfallande nya är väl Kooperativas bohagsting, som åtminstone så långt bjuda verkligt nytt, att man fått fram mycket enkla konstruktioner.”

/Michael Hagström, företagsbibliotekarie

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *