Året är 1912 och de olympiska spelen i Stockholm är på alla svenskars läppar. Japanen Shizo Kanakuri står på startlinjen till maratonloppet och väntar på att startskottet ska bränna av. Vad ingen visste då var att Shizo skulle komma att gå till historien som ”japanen som försvann”. Bo Grandien myntade uttrycket 1953 i en novellsamling med samma namn.
Det hela började med att Shizo ungefär 15 km in i loppet plötsligt och under mystiska förhållanden avbryter sitt deltagande, någonstans i Tureberg. Det var en varm sommardag och utmed vägen försvann han in i en villaträdgård där familjen Petré satt och svalkade sig med saft. De bjöd sin utländske gäst på hallonsaft och bullar, säng och vila. Shizo stortrivdes och blev kvar hos familjens till sen kväll, innan han återvände till sitt hotellrum i Stockholm. Dagen därpå vaknade han, säkerligen lite skamsen, och lämnade hotellet utan större väsen för att återvända till Japan.
Världshistoriens sämsta tid
På 1960-talet fick några svenska journalister upp spåret på Shizo vilket leder till att han 1967, 73 år gammal återvänder till Stockholm. Nu skulle han, 55 år senare, gå i mål på vad som skulle komma att bli världshistoriens sämsta tid i ett maratonlopp. Resa och uppehälle betalas av KF samt andra intressenter i den svenska olympiska kommittén. Shizo skulle användas som dragplåster för att samla in pengar till det svenska OS-deltagandet i Mexiko 1968. Det KF-ägda Cirkelkaffe passade väl in i sammanhanget eftersom varumärke och logotyp visualiserar ”olympiska” ringar.
Sensmoral med mersmak
Idag, mer än hundra år efter startskottet i Shizo Kanakuris maratonlopp, har historien det goda med sig att sensmoralen är högaktuell. Shizo blev världsberömd trots sina tvivelaktiga insatser i OS. Han hyllas som stor idrottsman också i sitt hemland. Populariteten bygger på att han förkroppsligar anti-hjälten. Historien om Shizo är också en bra illustration för OS-andan och talesättet ”Det viktiga är inte att segra utan att kämpa väl!”.
/Michael Hagström, företagsbibliotekarie