Matglädje i orons tid​

Pandemin har skakat om vårt samhälle i grunden – med oro för att bli smittad, en ekonomi i gungning och social distansering. I en osäker tid har den gemensamma måltiden, hemlagat och bakning fått en djupare betydelse. Vi har sammanfört Coop-profilerna Lotta Lundgren och Sara Begner för ett samtal om tryggheten i att samlas vid matbordet och vilka vanor vi tar med oss när pandemin är över.

text MATS-ERIC NILSSON  
foto JOEL WÅREUS

Matglädje i orons tid​

Pandemin har skakat om vårt samhälle i grunden – med oro för att bli smittad, en ekonomi i gungning och social -distansering. I en osäker tid har den gemensamma måltiden, hemlagat och bakning fått en -djupare betydelse. Vi har sammanfört Coop-profilerna Lotta Lundgren och Sara Begner för ett samtal om tryggheten i att samlas vid matbordet och vilka vanor vi tar med oss när pandemin är över.

text MATS-ERIC NILSSON  
foto JEO WÅREUS

En vanlig onsdagsmiddag är inte alltid så märkvärdig. Ändå kan själva måltiden faktiskt ses som människans allra viktigaste uppfinning. Att vi så gärna sätter oss ansikte mot ansikte med varandra och delar vår mat­upplevelse är en av de få saker som på riktigt skiljer oss från djuren. Bordets gemenskap är vår natur. Och att inte bli tillfrågad när arbets­kamraterna ska ut på lunch är därför ett ganska dåligt tecken. 

I mars 2020 ställdes allt på ända. Plötsligt skulle vi nu göra vårt bästa för att minimera våra sociala kontakter. Endast de allra närmaste kunde någorlunda riskfritt släppas in på livet, medan äldre släktingar skulle hållas på ordentligt avstånd. Och på jobbet borde vi helst inte befinna oss alls.

Den totala nedstängning som drabbat andra länder har vi visserligen sluppit. Men pandemin har ändå skakat om vårt samhälle i grunden. Många har förlorat en kär anhörig, ännu fler har blivit av med jobbet, och småföretagare fått se sina livsverk gå upp i rök.

Dessutom har vi tvingats leva i socialt undantags­tillstånd. Att hålla sig hemma har blivit det nya idealet: utan släktkalas, skolavslutningar, bröllop, firmafester, konserter, matcher, teaterföreställningar – eller resor utomlands.

Men äta måste man ju ändå. Så hur har maten påverkats av dessa omtumlande tider? Kanske har den på något sätt blivit ännu viktigare? Och är det möjligt att tänka sig att det ändå kommer något gott ur den annars så tragiska coronan? Laddad med frågor och egna reflektioner träffar jag Coop-profilerna Sara Begner och Lotta Lundgren för att få professionell hjälp med spaningarna.

Om vi börjar i det personliga: Hur har era egna matvanor förändrats av pandemin?

Lotta: Efter påsklovet tog jag mina barn från stan och flyttade ut på Mörkö där jag hemskolade dem. Men ganska snart kändes det som att det gick på repeat när man skulle laga både lunch och middag varenda dag. Så jag gjorde något som jag i stort sett aldrig gjort förut: Jag öppnade kokböcker och tittade efter vad det fanns för andra maträtter. För jag behövde variation, särskilt när det gäller baskolhydrater. Vad mer kan man göra med olika sorters ris, pasta och potatis? För det var det andra som hände: att jag gick tillbaka till kolhydraterna. Vi handlade bara var tredje vecka och behövde då sådana varor som skulle hålla länge. Dessutom hade vi inget matsvinn. Det har varit en fruktansvärd tid för hönorna, som annars får det som blir över.

Sara: För mig har det varit helt annorlunda eftersom jag har bott i Stockholms innerstad med mina barn. Jag har jobbat mycket hemifrån och det som har varit den stora matmässiga skillnaden under coronan är att vi har haft mycket längre måltider. Vi har suttit kvar vid middagsbordet eftersom ingen ska någonstans, varken på träning, bio eller hem till kompisar.

CF054522-vadrat

Lotta Lundgren

Författare, skribent och programledare. Medverkar i Coops reklamfilmer. Har varit programledare för bland annat Landet brunsås och Historieätarna. Har skrivit matböckerna Om jag var din hemmafru, Tio lektioner i matlagning och Laga mig. 

CF054517-kvadrat

Sara Begner

Kock, näringsfysiolog och närings­terapeut. Är chef för Coop Provkök. Har medverkat i tv-­programmen Toppform och Saras kök. Har bland annat gett ut kokböckerna Laga mat tillsammans, Glöd, Veckans favoriter, Veckans vego och Barnens kockskola.

Vid hot går man tillbaka till välkända rätter.

En del forskare hävdar att en omvälvande händelse av det här slaget även kan påverka våra matvanor på sikt. Att somliga maträtter uppfattas som så passé när vi kommit ur krisen att vi slutar äta dem för att de liksom associeras med den gamla tiden. Vad skulle det kunna vara i det här fallet? 

Sara: Jag har tänkt på vegantrenden. Den gröna våg som pågår älskar jag, men jag tror att boomen av veganska halvfabrikat kan backa. När man på något sätt känner sig hotad går man nog tillbaka till välkända rätter. Man blir kanske mer trygghetssökande och går tillbaka till sådan mat som man åt som barn. 

Lotta: Man kan säga att tajmingen för att lansera ett helt nytt livsmedel inte är optimal under en pågående pandemi.  Det vi söker oss till är ju maträtter och livsmedel som är känslomässigt laddade och som vi har med oss sedan lång tid tillbaka.

Skulle det alltså kunna vara så att den spirande veganismen har fått sig en knäck av pandemin och kan få svårt att återhämta sig? Sara: Jag tror i och för sig inte det. Det handlar om något mer grund­läggande, vi kan inte fortsätta att äta djur som vi har gjort. Men jag tror nog att den har fått sig en törn. Den innovativa kraften och den positiva känslan kring det veganska har nog mattats av. Däremot kommer det stora intresset för grön matlagning förhopp­ningsvis att fortsätta.

De som kan vara hotade är alltså de här superprocessade livsmedlen med mycket långa innehållsförteckningar som på olika sätt ska härma kött?

Sara: Ja, sådana som heter typ hejkån istället för bacon. Själv har jag väntat länge på att det ska hända. Att fler veganer ska börja läsa innehållsförteckningarna på alla de nya produkter som hittills har flugit under radarn. De har uppfattats som så rätt i tiden att få har funderat över vad de innehåller. Är det någon annan produktkategori som kan komma att påverkas av coronakrisen?

Lotta: Jag tror att sådana livsmedel som är kopplade till det man kallar kostavvikelser är på väg ut. Förstås inte för dem som har verkliga problem med exempelvis gluten. Jag tänker istället alla innerstadsmänniskor med kontorsjobb som har slutat med gluten »för att jag tycker att jag sover bättre« eller skippar den vanliga mjölken »för att jag mår bättre och blir piggare«. 

Sara: Det finns för stora problem runt omkring oss för att vi ska engagera oss i de små.

Så laktosintolerans som ett slags accessoar är inte lika gångbart längre?

Sara: Precis. Det är bara de som har riktiga besvär av laktos och gluten som blir kvar som genuina konsumenter av de här produkterna.

Lotta: Jag tror att det beror på att det finns en kollektiviserande kraft i pandemin. Den drabbar oss alla. I det försvinner en del av det självuttryckande ätandet. Det vill säga att jag inte kan äta något på din meny utan att ändra på den. Det uttrymmet finns inte längre i matkulturen. Det är jätteomodernt att vara så självupptagen. Det är faktiskt helfel just nu.

Vad är rätt då?

Sara: Att baka. Det tycker jag är intressant när man tittar på försäljningssiffrorna, att folk har börjat baka för glatta livet. Både matbröd och bullar. Allt som har med bakning att göra har exploderat.

Hur tolkar ni det? Att folk har mer tid, för att det är mysigt att baka eller för att man vill spara pengar?

Sara: Det kan nog vara lite olika. Det kan absolut handla om att man har mer tid, men också att bakningen är något konkret. Jag står här med mina händer i degen och då gör jag något som känns produktivt eller ansvarstagande. Förut kanske man köpte smågodis när man ville göra något mysigt i familjen, nu bjuder man på en kaka, som man gjort själv.

Lotta: Jag har läst att även singlar bakar mer nu. Och det är väl för att något måste hända. Bakningen ger ett slags välbefinnande. En känsla av att jag är självständig och klarar mig själv i en tid då man är utsatt för något man inte råder över.

Något som verkar gå igen när man lyssnar på er är ordet kolhydrat, som ju tidvis har varit i det närmaste bannlyst. Folk bakar mer och ni pratar om måltider som bygger på potatis, ris och pasta. Kan även LCHF-kosten vara på väg ut?

Lotta: Ja, det är så ute. Och pandemin kommer nu att bli dödsstöten för LCHF.

Sara: I dag känns den dieten fel på alla sätt. Gud vad vi inte vill se kött- och fettfrosseri mer!

Har pandemin även fått oss att laga mer mat? 

Sara: Ja, man köper mycket mer som ska lagas från grunden. Folk är betydligt mer intresserade av att laga riktig mat. Man handlar därför mer kryddor och basråvaror.

Så det som många kockar – ni båda som inspiratörer och även jag med mina böcker – har försökt åstadkomma under lång tid, det har viruset fixat lätt som en plätt?

Sara: Ja, jag tror det. Vi har fått tillbaka den gemensamma måltiden. Förr kunde man höra folk som sa att i vår familj äter vi tillsammans en gång i veckan. Men nu tror jag att det sker betydligt oftare, även om det förstås inte gäller alla. Många har under denna tid varit mycket ensamma, vilket är enormt sorgligt.

Är det här något som kommer att bestå, eller är vi tillbaka i de gamla hjulspåren när pandemin är över? 

Sara: Har du börjat äta god hemlagad mat så vill du nog inte tillbaka. Det ligger väl i människans natur att inte vilja gå bakåt, hoppas jag.

Lotta: Man kommer att behålla det man upplever som bra. De som har en positiv upplevelse av den här väldigt speciella perioden kommer att hålla fast vid många av de nya mönstren. De som har negativa erfarenheter, exempelvis de som suttit ensamma, kommer däremot inte att få några nya vanor, de har ju hela tiden längtat efter allt det de har tvingats försaka.

För många i de så kallade riskgrupperna har coronatiden verkligen varit eländig. Men det här samtalet visar samtidigt att det har kommit en hel del gott ur krisen. Vilka är det viktigaste positiva effekterna?

Sara: Att familjemåltiden har kommit tillbaka och fått en plats som den inte har haft på länge. Man värdesätter omsorg mer, om sig själv och andra.

Lotta: Att matlagningsskickligheten ökar. Om folk lagar mer mat blir de mycket bättre på det och får en högre kompetens i köket. Dessutom har nog matsvinnet minskat. Jag tror att de flesta har använt sina rester när de varit hemma. Och det är jättepositivt. Att vi faktiskt äter upp maten som vi köper.

Sara: Det ser jag också i min verksamhet. Det är stor efterfrågan på recept som handlar om hur man tar vara på rester. Folk vill lära sig hur man tar hand om maten.

Har det accentuerats av pandemin?

Sara: Det var säkert på gång redan innan, men har absolut blivit ännu mer tydligt. Man slänger inte gärna det som blev över från middagen när man vet att man ska äta lunch hemma nästa dag.

Det låter förstås väldigt sunt. Men, om man till sist ska vara lite negativ: tänk om det evinnerliga handtvättandet och oron för smitta leder till en ökad hygienism som spiller över på maten. Det vill säga att vi blir ännu mer rädda för traditionella livsmedel – en gös med ett huvud! – och efterfrågar fler hårt processade och sterila varor. Är det något som skulle kunna hända?

Lotta: Det kan nog faktiskt lika gärna bli tvärtom. 

Sara: Ja, det tror jag med. I början fanns det kanske en del som reagerade med den typen av rädsla. Men sedan har nog många känt att man inte vill leva det sterila livet. Man får nog av det ändå och längtar efter lite skit under naglarna. Trotset blir att sätta fingrarna i jorden eller i degen. Och det kommer förhoppningsvis inte att upphöra när pandemin är över.

MATS-ERIC NILSSON är prisbelönt författare, journalist och föreläsare, som fick sitt genombrott med bästsäljaren Den hemlige kocken. För några år sedan bytte han fokus från tallriken till glaset med boken Château Vadå, som belönades med Grävande journalisters Guldspade. Där avslöjar han att vinet kan innehålla lika många tillsatser som maten. I den senaste boken, Nyfiken på naturvin, berättar han i stället om de goda alternativen. Under pandemin har han längtat efter stora, bullriga familjemiddagar med barn och barnbarn.

Dela sidan med dina kontakter

Följ KF i sociala medier

Facebook-f
Linkedin-in

Beställ den tryckta årsredovisningen

Hitta till...

Kontaktuppgifter

www.kf.se
010-740 00 00
KF, 171 88 Solna

KF-logotyp-favicon
Shopping Basket

KF använder cookies för att ge dig den bästa användarupplevelsen på vår webbplats.

Acceptera
Avböj

KF använder cookies för att ge dig den bästa användarupplevelsen på vår webbplats.

SHARE THE LOVE

KFs kommentar:

Under 2019 har stora resurser krävts för att hantera förvärvet av 162 butiker, samtidigt som genomförande skett av ett antal aktiviteter i strategiplanen från 2018. 2020 kommer fortsatt att vara präglat av aktiviteter kopplade till butiksförvärvet. 

Bolaget räknar med ett negativt rörelseresultat 2020.

Noter, koncernen

Belopp i mkr om inget annat anges.

Not 1 | Väsentliga redovisningsprinciper

Enligt nedan samt i anslutning till berörda noter anges de väsentliga redovisningsprinciper som tillämpats vid upprättande av denna årsredovisning.

Tillämpade redovisningsprinciper för moderföretaget framgår enligt not M1.

Beloppen är avrundade till närmaste miljontal (mkr), om inte annat anges. Gjorda avrundningar kan i vissa fall medföra att delbelopp inte summerar till totaler. Vissa jämförelsebelopp har omklassificerats för att bättre överensstämma med presentationen för aktuellt år. I de fall en omklassificering är väsentlig har särskild upplysning lämnats härom.

Grund för upprättande av årsredovisningen

Årsredovisningen har upprättats i enlighet med årsredovisningslagen och Bokföringsnämndens allmänna råd BFNAR 202: Årsredovisning och koncernredovisning (K3).  

Moderföretaget tillämpar samma redovisningsprinciper som koncernen, utom i de fall som anges nedan i not M.

Tillgångar, avsättningar och skulder har värderats till anskaffningsvärden om inget annat anges nedan.

Koncernredovisning

Koncernredovisningen omfattar, förutom moderföretaget, samtliga bolag i vilka moderföretaget, direkt eller indirekt, har ett bestämmande inflytande. 

Koncerninterna fordringar och skulder, intäkter och kostnader och orealiserade vinster eller förluster som uppkommer vid transaktioner mellan koncernföretag, elimineras i sin helhet. Orealiserade vinster som uppkommer vid transaktioner med intresse-
företag och gemensamt styrda företag elimineras i den utsträckning som motsvarar koncernens ägarandel i företaget. Orealiserade förluster elimineras på samma sätt som orealiserade vinster, men endast i den utsträckning det inte finns någon indikation på något nedskrivningsbehov. 

Utländsk valuta

Poster i utländsk valuta

Monetära poster i utländsk valuta räknas om till balansdagens kurs. Icke-monetära poster räknas inte om utan redovisas till kursen vid anskaffningstillfället. Kursvinster och kursförluster på rörelsefordringar och rörelseskulder redovisas netto i rörelse-
resultatet. Motsvarande netto på finansiella fordringar och skulder redovisas bland övriga finansiella poster. Valutakursdifferenser som uppkommer vid reglering eller omräkning av monetära poster redovisas i resultaträkningen det räkenskapsår de uppkommer.

Omräkning av utlandsverksamheter

Tillgångar och skulder, inklusive goodwill och andra koncernmässiga över- och undervärden, räknas om till redovisningsvalutan, svenska kronor, till balansdagskurs. Intäkter och kostnader räknas om till en genomsnittskurs som utgör en approximation av valutakurserna vid respektive transaktionstidpunkt. Valutakursdifferenser som uppkommer vid omräkningen redovisas direkt mot eget kapital. De ackumulerade kursdifferenserna som uppkommit vid omräkningen av en icke helägd verksamhet fördelas och redovisas som en del av innehav utan bestämmande inflytande. De ackumulerade valutakursdifferenserna avseende avyttrad utlandsverksamhet redovisas i resultaträkningen. 

Klassificering 

Anläggningstillgångar, långfristiga skulder och avsättningar består i allt väsentligt av belopp som förväntas återvinnas eller betalas efter mer än tolv månader räknat från balansdagen. Omsättningstillgångar och kortfristiga skulder består i allt väsentligt av belopp som förväntas återvinnas eller betalas inom tolv månader räknat från balansdagen.