I coronakrisens spår går nu människor varje kväll ut på balkongerna för att applådera sjukvårdens män och kvinnor.
Vi borde också dagligen skänka en tanke till matbutikernas osynliga hjältar. De som möter tusentals okända och presumtivt smittade människor utan visir, munskydd och skyddshandskar för att i stället iklädda bomullsskjortor, truckskor och namnskyltar ställa sig i frontlinjen – för vår skull.
Om de skulle ta rekommendationerna om ”social distans” på allvar upphör samhället som vi känner det att fungera.
De som lastpall för lastpall, ton för ton, ser till att hamstringen är möjlig och att matbutikerna fortfarande är öppna, trots extremt hög sjukfrånvaro.
De kräver inga sånger på balkongerna.
Men det är dags att vi slutar prata i mobiltelefon samtidigt som vi betalar, svarar på tilltal när de säger ”Hej!” och ser vilka de är som får blodet att pumpa i ett samhälle som pressas till det yttersta.
Ge butikspersonalen som plockar upp varor en respektfull nick och önska kassörskan, som gör allt för att vi som ”kan jobba hemma” har mat på bordet, en bra dag.
Under året som gått
har myllret av ljud och röster i butikerna i stället kompletterats med ilskna rop i gångarna efter framför allt toapapper.
Skogen räcker till miljarder toarullar, men det råder brist på lastbilar och chaufförer. Så skrik inte ”Hur svårt kan det vara att bara beställa hem?!”.
Man kan skratta åt hamstrandet av toapapper men när det går över till blöjor, barnmat och bröstmjölksersättning så riskerar man att sätta andra barnfamiljer i en svår och potentiellt farlig situation.
När vi som är hemma gått in från balkongerna strax efter åtta är det fortfarande två timmar kvar till stängning.
De kräver inga sånger på balkongerna.
Men när min fru och hennes kollegor kommer hem och redan i hallen tar fram den lilla flaskan med handsprit, för att sedan stryka över sina sovande barns pannor, ska de känna att deras insats uppskattades. Att de gav allt inte bara för sin egen familj utan också för andras.
Tomma hyllor kan fyllas på. Varor som tar slut kan ersättas.
Men om vi inte tillsammans tar oss igenom denna kris med bibehållen värdighet kommer det ta lång tid att reparera.
