Hallbutiker började man 1935 kalla de butiker i Konsum Stockholm där kött, charkuterivaror och specerivaror såldes i samma butikslokal, vilket krävde dispens från reglerna i dåvarande hälsovårdslagstiftning. Hallbutikerna var då föregångare till självbetjäningsbutikerna.
På 1950-talet blev hallbutik en beteckning för större livsmedelsbutiker som också hade ett mer eller mindre omfattande sortiment av specialvaror, till exempel husgeråd, vardagskosmetik, sybehör och garner, kontorsmaterial, med mera. De nya hallbutikerna var ofta fristående byggnader.
Jämför med dagligvarubutik eller supermarket. En supermarket är definierad som en storlivsbutik med självbetjäning och med ett allsidigt sortiment av dagligvaror och en säljyta på minst 400 m2.
Källa:
KF Bibliotek arkivalier