Stämman konstaterade att den ekonomiska lagstiftningen var mindre ägnad att tillgodose kooperativt företagande än enskilt näringsliv. Den underströk vikten av att lagstiftningen reviderades för att ge kooperationen bättre möjligheter till försörjning med ägarkapital. Den underströk vidare att kreditmarknaden borde fungera för den kooperativa företagsformen på samma sätt som för det enskilda näringslivet, även när det gäller försörjningen med riskkapital.
