Axel Påhlman var relativt nyanställd på KF då han den 21 augusti 1908 startade KF Sparkassa. Som så ofta i den konsumentkooperativa historien var det ett trängande behov av en praktisk lösning som ledde fram till starten. KF hade en likviditetskris, kassaskrinet var tomt.
i Axel påhlmans namn
Foto: Michael Hagström
Hur sparkassan kom till
Jag hade under sex år efter min studentexamen praktiserat i trädgårdsyrket och genomgått Bergianska trädgårdsskolan. Samtidigt hade jag gripits av ”världsförbättrarbråket” och kom på så sätt i kontakt med Martin Sundell. Under de sex trådgårdsåren kunde jag ej påräkna någon hjälp hemifrån utan måste helt klara mig själv, vilket vande mig eller kanske twang mig till yttersta sparsamhet.
Då jag i KF fick fasta inkomster och min mor flyttat till Stockholm för att sköta vårt hushåll, blev det möjligt för mig att månatligen lägga av en slant, som också regelbundet hamnade på Postsparbanken snett över Vasagatan samt på den ännu närmare liggande Egnahemssparbanken.
Jag hade i min tjänst intim kontakt med KF:s dåvarande svårigheter. Ett par gånger hade jag kommit ut till kassan, då kassörskan, fröken Sigrid Åberg, saknade likvida medel för rätt små räkningar och bad någon komma tillbaka. Jag fick tillfälle att träda hjälpande emellan som en räddande ängel. Lånen reglerades snabbt, så det blev inte några långlån. Jag vet inte ens om de bokfördes.
Länge funderade jag fram och åter över förhållandena, men så var mitt beslut fattat. Jag uppsökte affärschefen, smeden från Eskilstuna, G.W. Dahl. Jag omtalade att jag var ägare av en postsparbanksbok och undrade, om jag inte i stället kunde få en sparkasseräkning med KF, som väl behövde även små kapitaltillskott.
Dahl funderade inte Länge. Vi gick in på lagret och tog fram en vanlig medlemsbok av den typ, som då användes i föreningarna. Dahl strök över ordet medlemsbok och skrev i stället sparkassebok mellan Kooperativa förbundet u.p.a och Axel Påhlman. Därpå gick vi båda tillsammans ut till kassan, där jag avlämnade den summa som jag hade tagit ut på postsparbanken till
kassörskan, som kvitterade den som insättning i boken. Under dessa enkla och okonventionella former grundades Kooperativa förbundets sparkassa den 21 augusti 1908. Tyvärr är min första sparkassebok för länge sedan makulerad, men mina insättningar fortsatte.
Nästa insättare efter mig var förbundssekreteraren Martin Sundell, som satte in 50 kr. Kooperativa kvinnogillesförbundet satsade 1000 kr, dess sekreterare Agnes Jonson 15 kr, Kooperativa jordbrukskolonien 150 kr och August Carlsson 500 kr.
I styrelseberättelsen för 1908 till 1909 års kongress meddelades vid rapporten om sparkasseverksamheten att det fanns även en post på 6500 kr, men den hörde egentligen ej till sparkassan. Förmodligen tillhörde även den August Carlsson. Denne hade nämligen emigrerat till Brasilien och vid avresan lämnat ett större belopp till G.W. Dahl att av honom förvaltas. Han menade att om det skulle gå dåligt hade han i alla fall respengar hem. Nå det har gått honom väl i händer och i interna kooperativa kretsar går han under namnet ”Don Carlos”.
KF:s sparkassa gjorde inget väsen av sig och ådrog sig ingen publicitet. Dahl rapporterade väl saken i styrelsen och beslut fattades att undersöka dess laglighet. Detta uppdrogs åt praktiserande advokaten Georg Stjernstedt. Hans utredning gav vid handen att KF hade rätt att idka denna sparkasseverksamhet, om den blott inskränktes till medlemmar i de till KF anslutna föreningarna jämte deras anhöriga. Efter detta besked beslöts att fortsatte sparkasserörelsen samt att anskaffa därtill behövlig material. Givetvis skulle man för insättarna ha motböcker, kontraböcker, men för kontroll av insättningarna och redovisningen i sparkassan anskaffades s.k. insättningsmärken i olika valörer från 1 kr och uppåt. Dessa märken utlämnades till de föreningar som ämnade öppna sparkasseräkning med KF och mottagandet av märkena kvitterades av butikchefen, som därigenom blev ansvarig för redovisningen.
Insättningsmärken i valörerna 1,2,5,10,15,20,25,50,
100,200,500, 5000
I styrelseberättelsen till 1909 års kongress rapporterades att ”KF har begynt med uppläggandet av en sparkasseräkning. Å densamma kunna såväl enskilda som organisationer av skilda slag göra insättningar. Å insatt belopp lämnas 5 procents ränta”. Vid 1908 års slut fanns 2729 kr insatta på KF:s sparkasseräkningar.
Under 1909 fram till tiden för styrelseberättelsens färdigställande beräknades det insatta beloppet till 30 000 kr, ehuru obetydlig propaganda hade bedrivits.
Förbundsstyrelsen deklarerade även sin åsikt om sparkasseverksamheten; den hyste ”uppfattningen, att av denna början till direkt placering av kapital i Förbundet skall kunna göras något verkligt stort. (SLUT citat)
Källa:
Kooperativ krönika 1812-1970