KF har som folkrörelse och företag varit engagerad i miljöfrågor i 40 år. Följande text är en sammanfattning av de viktigaste nedslagen i vår miljöhistoria, de första tio åren, perioden från 1969 och fram till och med hela 1970-talet.
1850-talet: Konsumenter går samman och ställer krav
– ”Rena och oförfalskade varor”
”Rena och oförfalskade varor” var ett av huvudkraven för den nystartade kooperativa rörelsen i England på 1850-talet. Vävarna i Rochdale som formulerade kooperationens idéprogram var trötta på att bli utnyttjade och lurade. Handlarna fuskade ofta och spädde bl.a. ut mjölken med vatten, de stoppade krita i mjölet, de sålde rutten och härsken mat. Kooperatörerna satte helt enkelt stopp för ohederligheten genom att själva ta kontroll över viss produktion, men framförallt genom att starta egen distribution och egna butiker.
I Sverige var problemen likartade. Svenska konsumenter kopierade ett halvsekel senare det som kooperatörerna gjorde i England. Svenska kooperatörer startade också butiker för att ta kontroll över pris, kvalité och renhet. Kravet på det ”rena och oförfalskade” har sedan dess varit en fundamental del av den svenska konsumentkooperationen. Kooperationen har alltid handlat om att få konsumenter att samverka, att stärka sin ställning och sina rättigheter. Det är och har alltid varit en av grundidéerna med medlemskapet.
Perspektivet ”det rena och oförfalskade” har nu i modern tid breddats till att gälla mycket mer. Idag har vi en helhetssyn där ”renheten och det oförfalskade” omfattar vårt engagemang för natur, hälsa och etik. Budskapet var detsamma redan 1905 även om det formulerades lite annorlunda:
”Låtom oss tydligt och klart se att den rörelse vi arbeta uti icke är någon vanlig krämarrörelse, utan ett ekonomiskt system vars främsta mål måste vara en lyckligare mänsklighet” (KFs verksamhetsberättelse 1905)
1960-talet: ”Tyst vår” blev startskottet
Rachel Carsons bok ”Tyst vår” kom 1962 i USA och 1963 i Sverige. Den blev startskottet för den moderna miljödebatten. Boken pekade på den tilltagande miljöförstöringen och var främst riktad mot kemikalieindustrin och användningen av olika typer av bekämpningsmedel. Som bokens titel antyder var det i grunden rädslan för att naturen skulle tystna och dö som var det huvudsakliga budskapet. Den skapade en enorm debatt och kom att förändra vår syn på kemikalier och miljö för evigt. Jordbruk, livsmedelsproduktion och djurhållning hade blivit effektiv och industriell. Nu började man se baksidan av konsumtionskulturen med växande sopberg och gifter i miljön.
I Sverige var författaren Olle Eksell en av många som ställde sig kritisk mot konsumtion, överflöd och kortsiktighet. I sin bok ”Design-Ekonomi” vände han sig mot ”slit och släng-” mentalitet” och argumenterade för varor med längre hållbarhet. Alltfler debattörer pekade på att jordens resurser var ändliga.
1969 tycker KF till om ”Ett renare samhälle”
1967 bildades Naturvårdsverket och den första miljöskyddslagen såg dagens ljus 1969. 1969 var miljödiskussionen redan igång på KF, bland medlemmar och konsumenter. Konsums medlemmar blev en alltmer högljudd miljöopinion. Tjänstemän och ledare var inte sena med att svara upp på krav och förväntningar. På konsumentföreningarnas distrikts- och föreningsstämmor var frågan om engångsförpackningarna flitigt diskuterad, vilket senare visade sig i 1970 års förbundsstämma. Diskussionerna och arbetet inför KFs höststämma 1970 pågick för fullt samtidigt som man lämnade ett remissyttrande till SOU 1969:18 om ”Ett renare samhälle”, där kommittén ägnade särskild uppmärksamhet åt ”förpackningsområdet”. Där låg ett förslag om förbud av engångsflaskor.
Det ökande antalet förpackningar utgjorde själva sopberget och fick bokstavligen illustrera det växande hotet mot naturen och jorden. Den statliga utredningen arbetade i två år innan den lade sitt betänkande. Utredningen som till stor del fokuserade på förpackningsområdet lämnade en analys om hur man med retursystem skulle få ned kostnaderna och samtidigt göra en insats för miljön. Utredaren förordade inga förbud och KF delade i huvudsak alla förslag och riktlinjer.
Ta del av KF:s remissyttrande ”Ett renare samhälle” från 1969 (pdf)
Medlemsaktiviteten inom kooperationen var hög på distrikts-, föreningsstämmor och i kooperativ press. Många såg att kooperationen hade en unik möjlighet att agera och göra skillnad på miljöområdet genom sin speciella ställning som dagligvaruhandel med egen produktion samt en demokratisk struktur för medlems- och konsumentinflytande.
Läs artikel ur Kooperatören 1969:1 ”Miljökrav i beslutsprocessen”
1969: föroreningar utan gränser
Den Internationella Kooperativa Alliansens (IKA) kongress den 1-4 september 1969 slog i en internationell deklaration fast konsumenternas rättigheter. Deklarationen riktade särskild uppmärksamhet åt miljöfrågor. Ren luft, rent och hälsosamt vatten och en människovänlig miljö i vid mening var viktiga krav. Diskussionerna tog fart mycket tack vare miljöfrågans aktualitet och den samtida internationella opinionens genomslagskraft.
Läs IKA:s deklaration om konsumenternas rättigheter 1969 (pdf)
1970 inrättas ett miljöråd och ett miljövårdslaboratorium
1970 var ett synnerligen händelserikt år på miljöområdet. Parlamenten i Europa gjorde året till ett ”Naturvårdsår” och hemma i Sverige rasade opinionen över nedskräpningen. Konsums medlemmar började ställa krav på miljö och hälsa, vilket ledde fram till ett flertal konkreta förändringar. I den kooperativa brödproduktionen togs onödiga konserveringsmedel bort ur produkterna. Tvättmedelsprodukterna Helios och Tend blev mindre miljöfarliga.
I samarbete med Naturvårdsverket genomfördes en miljövårdsinventering som omfattade alla kooperativa företag. En del av miljöengagemanget kom sig av att KF drev ett flertal industrier och man var angelägen om att undersöka industriernas påverkan på närliggande omgivningar.
Ute på Gustavsbergs fabriker tog man seriöst på miljöfrågan och gav ut ett 50-sidigt faktaspäckat fyrfärgstryck med titeln ”Miljöboken”.
Läs IKA:s deklaration om konsumenternas rättigheter 1969 (pdf)
1970 inrättas ett miljöråd och ett miljövårdslaboratorium
1970 var ett synnerligen händelserikt år på miljöområdet. Parlamenten i Europa gjorde året till ett ”Naturvårdsår” och hemma i Sverige rasade opinionen över nedskräpningen. Konsums medlemmar började ställa krav på miljö och hälsa, vilket ledde fram till ett flertal konkreta förändringar. I den kooperativa brödproduktionen togs onödiga konserveringsmedel bort ur produkterna. Tvättmedelsprodukterna Helios och Tend blev mindre miljöfarliga.
I samarbete med Naturvårdsverket genomfördes en miljövårdsinventering som omfattade alla kooperativa företag. En del av miljöengagemanget kom sig av att KF drev ett flertal industrier och man var angelägen om att undersöka industriernas påverkan på närliggande omgivningar.
Ute på Gustavsbergs fabriker tog man seriöst på miljöfrågan och gav ut ett 50-sidigt faktaspäckat fyrfärgstryck med titeln ”Miljöboken”.
KF byggde en ny fabrik i Gislaved för radialbildäck. En anläggning på 30 000 kvm. Redan 1969 innan bygget kom igång var KF:s miljövårdsexperter ute och gjorde förberedande miljöarbete, beräkningar och kalkyler. En satsning som i samtiden helt saknade motstycke. Som exempel kan nämnas att man byggde 4 mätstationer för daglig kontroll av luftföroreningar i samarbete med Statens Naturvårdsverk och lokala myndigheter. Man ville kontrollera koncentrationerna av sot och svaveloxid i omgivande luft. Med mätningar både före och efter fabrikens etablering kunde man sedan se vilken miljöpåverkan fabriken hade på omgivande miljö och snabbt kunna sätta in motåtgärder.
På sommaren genomförde KF en ”Anti-skräp-kampanj”. I dags-, veckopress, i trafikreklam och på miljontals bärkassar uppmanades svenska folket att ”utrota” skräpet som man sa var vårt värsta ”ogräs”. Poängen var att lyfta fram enskilda konsumenternas viktiga roll i arbetet mot miljöförstöringen.
Den 25 september 1970 fattar KF:s Förbundsstämma flera positiva miljöbeslut. Man insåg att kooperationen som konsumentorganisation hade ett stort miljöansvar och att man var tvungen att ta krafttag för att få fram miljövänliga förpackningar. Omvärldens krav gick inte att ta miste på då stämman gästades att Statsrådet Ingemund Bengtsson som höll ett långt anförande om miljövård och betonade KF:s viktiga roll i det framtida miljöarbetet. Den oblekta papperskassen var länge 1970-talets bästa och länge också det enda konkreta exemplet på en miljövänlig produkt.
Karl-Axel Linderoth var en av talarna på förbundsstämman som i ett anförande menade att KF i sitt miljöarbete eftersträvade en helhetssyn vad gäller både en inre och en yttre miljövård. Ett flertal viktiga artiklar och texter producerades, som blev ett slags manifest. En av dessa är ”Totalsyn på miljövården”.
I anslutning till stämman invigdes också ”KF:s ergonomi- och miljövårdslaboratorium”. Tidigare samma år inrättade KF ett miljöråd bestående av framstående vetenskapsmän från en rad områden. Rådet arbetade inledningsvis med frågor som rörde konsumentvaror, produktutveckling, förpackningar och marknadsföring. Rådet arbetade mycket med att innehållsdeklarera varor som tvättmedel och livsmedel. Miljörådet och miljövårdslaboratoriet utgjorde basen för KF:s satsningar på miljövårdsområdet.
1971 kom det till KFs konsumentkongress in ett par hundra motioner som på olika sätt behandlade förpackningar och deras inverkan på miljön. Man kom fram till att förpackningarna skulle vara standardiserade, enkla, billiga och återanvändbara utan att vara farliga för miljön. Man ville också att KF skulle gå i spetsen för en kampanj om införande av returglas. Vidare ville man verka för ett generellt pantsystem för förpackningar. Allt detta ledde till att KF i egen regi utredde miljöaspekterna på förpackningsmaterial för frukt och grönt inför en tilltänkt övergång från cellulosa (papperstråg) till PVC-plast. Man jämförde också med polystyren men kom fram till att cellulosan var mest miljövänlig, varvid man höll fast vid densamma ute i handeln. Konsum var tveklöst störst och bäst i landet som helhet när det gällde hanteringen med returglas.
1972 FNs miljökonferens
Miljö kom hastigt upp på FN:s agenda i slutet av 1960-talet. Efter ett förslag från Sverige beslutade FN:s generalförsamling att miljöförstöringen skulle tillägnas en ”handlingsinriktad” konferens och 1972 var det dags för FN:s första miljökonferens. Under tio dagar i juni samlades internationella delegater från 113 länder i Stockholm för att diskutera. Konferensen blev ett startskott för FN:s miljöskyddsarbete. Det kom inte fram någon konkret handlingsplan men man enades om att göra den 5 juni till en ”Världsmiljödag” – en dag då aktuella miljöfrågor skulle uppmärksammas. Efter en rekommendation av konferensen upprättade generalförsamlingen FN:s miljöprogram (United Nations Environment Programme), UNEP.
På uppdrag av regeringen anordnade Svenska FN-förbundet och Sveriges ungdomsorganisationers landsråd en parallellkonferens som kallades Miljöforum. 500 internationella enskilda organisationer och forskare medverkade i seminarier och debatter. Miljöforum stod som modell för parallellkonferenser vid kommande FN-konferenser.
1972 startade den rikstäckande kampanjen ”Håll Sverige rent” där KF deltog. Kampanjen och en ny renhållningslag var konkreta resultat av den statliga utredningen SOU 1969:18 ”Ett renare samhälle”.
1973 den 16 april lämnar KF:s Hälso- och miljövårdsavdelning, genom Bernt-Olof Carlsson en PM ”Några fakta om förpackningsmaterial”. Där framkommer ett flertal synpunkter till bl.a. Konsum Stockholm med anledning av en motion till föreningsstämman – ”En ekologiskt medveten konsumentkooperation”. KF:s miljövårdsavdelning ansåg med sitt yttrande att förpackningsfrågan skulle tas upp i ett större ekologiskt sammanhang:
”…vi föreslå att KFs förbundsstämma istället för en utredning om förbudslagstiftning, beslutar att kooperationen utreder engångsförpackningars användning och motiven härför. Därvid bör bl.a. utredas vilka förpackningar som är nödvändiga och motiverade, vilka material som ska användas med hänsyn tagen till såväl råvara, funktion som avfall och miljöpåverkan.”
Vidare föreslog miljövårdsavdelningen att konsumentkooperationen skulle ta fram en ”ekologisk policy”.
1974 KF lanserar ny miljövänlig pappersförpackning. Den var helt förstörbar och skulle användas som kaffeförpackning och ersätta plåtburken.
1977 Wårby ersätter sina engångsflaskor med returflaskor.