… You may say I’m a dreamer
But I’m not the only one
I hope some day you’ll join us
And the world will be as one (John Lennon)
Konsumentkooperation är en storslagen idé när det handlar om att lösa människors gemensamma behov och drömmar. I alla tider har människor drömt om bättre liv och bättre samhällen och utopiska samhällsbildningar har därför lockat och kommit att spela en roll i kooperationens historia och utveckling. Idéer, visioner och drömmar har varit med och styrt utvecklingen. Monopol och karteller har krossats, ett modernt Sverige har byggts och en mängd både små och stora drömmar har förverkligats genom kooperativa initiativ. En fråga många ställt sig är vad kooperationens ska göra nu när allt redan är gjort? Vad blir framtidens uppgift? Kan det vara så att det saknas tydliga visioner och drömmar och att kooperationen har spelat ut sin roll?
Den kooperativa idéns grund
Ordet kooperation är sammansatt av latinets ”con (=tillsammans)-operatio (=arbeta)” vilket i överförd betydelse blir samarbeta eller arbeta tillsammans. Kooperativt idéstoff hittar man på 1700-talet med franska revolutionen som skanderar frihet, broderskap och jämlikhet. Broderskap är speciellt väsentligt om det översätts till ömsesidighet och gemenskap. Engelska städer och byar hade på 1600-talet ”friendly societies” vilka gjorde insatser för fattigt folk. Och på 1760-talet hade England konsumentsammanslutningar där tankar om självhjälp är starkt närvarande. En annan ännu tidigare idéströmning är kristna samhällen där gemensamt ägande är centralt. Allt skulle ges till var och en efter var och ens behov. Och på ett övergripande plan kan man också räkna in socialistiska jämlikhetstankar och liberala frihetsideal som idéstoff i de kooperativa grundvalarna. Sist men inte minst har 1800-talets utopiska experiment färgat av sig på den tidiga kooperationen som hade tydliga utopiska inslag och ambitioner.
Utopisk socialism
Ordet ”utopi” är en genrebeteckning som fick sitt namn efter författaren och tänkaren Thomas More vilken 1516 gav ut skriften ”Utopia”. Den handlar om ett påhittat land i Amerika, landet ingenstans. I alla tider och i alla kulturer har människor drömt om andra bättre världar och de som kallar sig utopister har försökt förverkliga idéerna i praktisk handling.
Beteckningen ”utopisk socialism” myntade Karl Marx som ville kontrastera mot sin egen vetenskapliga socialism. Marx uppfattade de utopiska socialisterna som romantiska, verklighetsfrämmande och rentav lite drömmande. Det definierades som en icke revolutionär version av socialism där samhället organiseras i små självförsörjande system som producentenheter eller kommuniteter. Den utopiska socialismen förverkligades till stora delar under Pariskommunens korta skede, från mars till maj 1871. Kommunarderna organiserade ett decentraliserat samhälle med stark deltagardemokrati.
I Europa under 1800-talets första hälft växer det fram utopiska experiment där kooperativa samarbetsidéer är viktiga. Under den tidiga industrialiseringen har utopin en starkt samhällsförändrande karaktär. Där finns en obunden energi och en framtidsoptimism som uttrycks i konkreta samhällsprojekt. Grundläggande för utopisterna är humanistiska rättvisevärden, social gemenskap, samverkan under frivilliga former, mänskliga behov, demokrati och bildning. Många kooperatörer blir involverade i utopiska experiment. Att tänka ”utopiskt” eller fantisera fram framtiden blev naturligt i kooperativ tankevärld.
Kända föregångsmän på detta område är Henri de Saint-Simon, Charles Fourier, Louis Blanc, Pierre-Joseph Proudhon och Robert Owen. Fourier och Owen gick från ord till handling och skapade verkliga samhällsbyggen utifrån sina utopiska idéer.
Charles Fourier skapade falanger eller falangstärer bestående av ca. 1.600 personer. Tesen var att individen genom samarbete kunde utveckla sin personliga frihet och sina anlag fritt från konkurrens.
Robert Owen bidrog med kooperativa byar i ett försök att lösa fattigdomsproblemet där samhället helt tycktes sakna konstruktiva lösningar. I likhet med falangstären var idén om självförsörjande bärande inslag i Owens byar. Man producerade för egna behov och sålde överskott med inslag av byteshandel till andra liknande byar. Vid sidan av de rent ekonomiska aspekterna hade Owen långtgående program för att uppfostra och utbilda byinvånarna. Owens idéer kom att exporteras till USA.
I det lilla samhället Lanark strax utanför Glasgow i Skottland skapade Robert Owen mellan åren 1815-1825 sitt första experimentsamhälle som han kallade New Lanark. Det var ett samhälle med ordning och reda. I fabrikerna rådde ordning och man tillät inte barn under 10 år att arbeta. Superi var ovanligt och flitens lampa lyste överallt. Där fanns en skola som lärde barnen glädjen i arbete och lek. Experimentet i New Lanark gav Owen blodad tand och han började skissa på ett större projekt. Med fattigdomsproblemet i fokus skapade han produktionsmöjligheter till fattiga arbetare som organiserades i kooperativa byalag.
1824 påbörjade Owen med hjälp av sin intjänade förmögenhet från New Lanark att bygga ett nytt samhälle i Amerika. Han sålde sin del i New Lanark för att finansiera starten av det han kallade New Harmony. Men redan efter ett par år såg han att satsningen blev ett fiasko. Invånarna var för dåligt rustade att leva nya liv och tänka i nya banor. Anarki bröt ut och själviskhet tog överhanden. Trots detta uppstod i Amerika cirka 180 utopiska gruppbildningar som kunde härledas till Robert Owen och Charles Fourier. Det var en brokig skara av fromma, kyska, lösaktiga, anarkistiska, kapitalistiska och andra sällskap. Det var Trumbull Phalanx i Ohio, Modern Times på Long Island, Oneida, Brook Farm, New Icaria m.fl. Tyvärr blev alla dessa kortvariga experiment. Drömmarna krossades av en obeveklig verklighet, vilket sorgligt nog för lång tid framåt, kom att lägga ett löjets skimmer över utopisterna, som verkade reformera mer med hjärtat än med huvudet.
Owens och flera andra utopisters stora bidrag till kooperationen är att de skapar en koppling mellan utopi och kooperation. 1844 bildar 28 flanellvävare butik och föreningen The Rochdale Society of Equitable Pioneers (sv. De Redliga Pionjärernas Förening) i Rochdale utanför Manchester i England. Deras arbetsprinciper är starkt influerade av tankegods hämtat från utopisterna. Vävarnas principer har överlevt och tjänar ännu idag som mönster för kooperativa företag i hela världen. De utgör den historiska grunden för Internationella Kooperativa Alliansens (IKA) förklaring av den kooperativa identiteten.
Kooperation som problemlösare
I spåren av industrialisering och urbanisering, i kraftfulla samhällsförändringar hamnade många människor i svåra levnadsförhållanden. I England blev det synligt i mitten av 1800-talet medan det i Sverige syns ungefär femtio år senare. En svagt utvecklad samhällsapparat mäktade inte lösa alla svåra problem där fattigdom blev en extra svår nöt att knäcka. I en mylla av nöd och elände grodde drömmar och utopier. Det var i den verkligheten många satte sin tro och sitt hopp till kooperationen. Ensam var svag men tillsammans kunde man bli stark genom samarbete. Kooperation växte fram som ett självständigt alternativ till andra folkrörelser och man kom tidigt att uppfatta sig som samhällsbyggare, då det fanns mycket att ta itu med, så många behov att tillfredsställa. Det tog en stund för bilden att klarna, i valet mellan producent- och konsumentkooperation, innan det stod klart att konsumenterna skulle bli den stora samhällsförändrande kraften i Sverige. Redan 1905 formulerar KFs styrelse kanske sin mest centrala och betydelsefulla idé som i sin anda än i dag lever och är aktuell:
”Låtom oss tydligt och klart se att den rörelse vi arbeta uti icke är någon vanlig krämarrörelse, utan ett ekonomiskt system vars främsta mål måste vara en lyckligare mänsklighet”
Kooperation som utopisk vision och framtidsdröm
Pionjären och förgrundsgestalten Martin Sundell torde vara KFs första visionära utopist. Han är verksam i ett avgörande skede för den svenska kooperationen. Han formar en utopisk vision där den kooperativa rörelsen, genom konsumtionsföreningarna bär på nyckeln till ett bättre och rättvisare samhälle. Sundells visionära kraft är omtalad framförallt från hans många resor och föreläsningar. Hans vision trollband och lockade skaror av människor till kooperationen.
”När Sundell talade om kooperationens framtidsmål och framtidsutsikter tände det i mig, och även om jag ingalunda gjorde upp några planer för min framtid efter nya linjer, så var jag från denna kväll avgjord i min inställning till kooperationen.” (Axel Gjöres, verksam i KF och som socialdemokratisk minister)
Sundells visioner blir synliga i detaljerna där stadgar, regler och ekonomiska kalkyler blir instrumenten i hans utopiska verkstad. Livets hårda realiteter kunde knäckas av framtidstro byggd på fria människors samarbete och förnuft. Det som gör Sundell så speciell är att han går från ord till handling. Dröm och utopi går hand i hand med förverkligandet. Det kanske tydligaste exemplet på detta är när Sundell föreslår ett så kallat ”Folklån” för att finansiera köpet av margarinfabriken i Vänersborg 1909. Det är en tidig form av crowdfunding med syftet att bryta margarinkartell och att skapa medlemsnytta.
Sundell såg kooperationen som ett självständigt alternativ till kapitalism och socialism. Det blir tydligast i tron på vad individerna kan uträtta i konsumtionsföreningarna. I Kooperatörens almanack publicerade Sundell uppsatsen ”Den kooperativa republiken” – av den franske nationalekonomen och kooperationsteoretikern Charles Gide. Den ”oansenliga kooperativa affären” är början till något stort, ett embryo till ett nytt fullständigt samhälle som bättre än andra tillgodoser det allmännas bästa, rättvisa och individuell frihet. Bäst av allt är konsumtionsföreningen! Den enkla förklaringen är att i konsumtionen tillfredsställs allas behov, där samlas i allt väsentligt alla handlingar av ekonomisk natur. Axel Rylander, socialdemokrat och samtida kooperativ pionjär uttryckte liknande tankar:
”Den tid är förbi, då man trodde sig kunna omskapa samhället med en revolution eller ändra dess ekonomiska grundvalar med några penndrag. Varför då icke på det ekonomiska området, såväl som på det politiska, gå fram steg för steg, kallblodigt och djärvt. Men ändå försiktigt, skjutande fram våra positioner? ”
Genom konsumtionsföreningen kunde man agera i direkt handling, skapa något nytt, känna det ekonomiska livets pulsslag och förändra samhället i liten skala. För att förverkliga visionen om det nya samhället såg Sundell att förändringar var nödvändiga på många håll. Strävsamhet och skötsamhet var omhuldade dygder i det gällande idealet men också bildning och förfining av individernas smak. Sundell inspirerades av Ellen Key och Arts and Crafts-rörelsen där den kände utopisten William Morris figurerar med tankar om skönhet. Där fanns en strävan att genom konstnärlig formgivning av bruksföremål förena nytta och estetiska kvaliteter. Konsten skulle demokratiseras, nå folkflertalet och vitalisera hela samhället. Hemmets vardagliga föremål skapade en bildningsrörelse med siktet inställt på skönhet.
Kooperativ mönsterkoloni
Karl-Erik Forsslund, grundaren av Brunnsviks folkhögskola, hyllar i sin genombrottsroman ”Storgården” från 1900 de nya skönhetsidealen. Han drömmer om att starta ett kooperativt jordbruk på Brunnsvik inspirerad av utopiska samhällen i Amerika och Tyskland. Men han inspireras också av anarkisten Peter Kropotkin som har både avancerade och förföriska berättelser om småbruk och landsbygd. Forsslund utvecklar sin utopi i romanen ”Storgården” som för många unga blir en livsstilsbibel, som låter sig berusas av naturen och lyckan över livet på landet.
Sundell och Forsslund blir personliga vänner och Sundell är aktivt involverad i Brunnsviks utveckling. De delar drömmen om ett kooperativt mönstersamhälle, en självförsörjande och självstyrande jordbrukskoloni. Under Sundells ledning fylldes Kooperatören med texter om olika kooperativa mönstersamhällen i andra delar av världen samt funderingar om jordens betydelse för ekonomin, om jordägande och jordreformer. Med noggranna kalkyler räknade Sundell ut hur landets konsumtionsföreningar kunde bidra till byggandet av vegetariska kolonier. Tanken var att kapitalet skulle bilda en fond som med ränta skulle växa så att fler kolonier kunde byggas. Kolonins konserver skulle säljas av den kooperativa partihandeln till kooperatörerna. Och då – om inte förr – ska kooperatörerna inse vilket lovande företag de gett sitt stöd! 1908 skriver Sundell till Forsslund på Brunnsvik:
”Jag önskar kolonien måtte vara färdig /…/ Jag skulle så gärna vilja frambringa min föda själv …”
Den kooperativa jordkolonien på Brunnsvik blev aldrig verklighet men jag vill påstå att drömmens betydelse för att skapa handling gjorde sitt intrång i den kooperativa identiteten. Där bl.a. drömmar om gemensamt och hållbart ägande för såväl medlems- som samhällsnytta för evigt blir kooperationens signum. Men margarinfabriken i Vänersborg som köptes in 1909 med medlemmarnas pengar blev verklighet. Ett konkret exempel på utopins kraft. Man kan också säga att den kooperativa föreningen i sig, som gjorde allt möjligt, var något av en förverkligad utopi. Konsumtionsföreningen bar på embryot till ett bättre, rättvisare och friare samhälle.
”… kooperationen är ett av de viktigaste medlen för folkets ekonomiska frigörelse och att kooperationen inom sig rymmer obegränsade möjligheter…” (Martin Sundell)
Utopierna förverkligade – mission fulfilled
Martin Sundell må vara KFs första stora utopist men han är långt ifrån den enda eller den sista. Efter honom kommer en lång rad kooperatörer som alla har det gemensamt att de gör verklighet av sina drömmar. Drömmar som tjänar det stora kooperativa samhällsbygget men som också blir en del av det svenska välfärdsbygget.
De första åren bekämpar kooperationen monopol och karteller genom att starta egen produktion och tillverkning av varor på område efter område. Det handlar om margarin, skor, kaffe, mjöl, lampor och mycket mer. Därigenom uppstår en sund konkurrens som gynnar konsumenterna som efterfrågar bättre priser samt rena oförfalskade varor. Det kooperativa alternativet är för allas bästa, inte bara för några få. Den gemensamma ägandeformen lyfter fram kooperationen som en högre moralisk entitet som bl.a. uttryckts i kampanjsloganen: ”Ej tjäna på andra men tjäna varandra i Konsum”.
Albin Johansson, vd i KF mellan åren 1919-1957, var en samhällsbyggare av stora mått. Han byggde och köpte industrier och lade grunden till att KF på 1970-talet vuxit sig till att bli Skandinaviens största företagskonglomerat. Där fanns Kvarnen Tre kronor, Skandiakonserv, Karlshamn, Kalmar Choklad, Goman, Foodia, Gislaved, Vinetta, Svenska Rayon, Hugin, Lammhult, Gustavsberg, Stathmos, Gislaved, Fiskeby, BT och många fler. Samhällen som Gustavsberg och Gislaved kom att domineras av KF och blev i någon mening kooperativa samhällsbyggen.
Konsumentkooperationen gjorde konsumenterna rationella. Tog fram rationella standardiserade kök. Genom rörelsens egna arkitekt- och ingenjörsbyrå, KFAI, rullades funktionalismen ut i hela Sverige. Med Gustavsbergs porslinsfabrik förädlades design och god smak. Provkökets ”Vår kokbok”, en av Sveriges mest utgivna böcker, blev en folkbildningsklassiker som gjorde och alltjämt gör vardagen enklare i svenska hem. Snabbköp med självservice, varuhus, stormarknader, självskanning mm har revolutionerat konsumtionslivet.
På lokal nivå har de många kooperativa konsumtionsföreningarna verkat på samma sätt. De har varit motorer för utveckling av lokalsamhället med allt från industrier, fastigheter, butiksexpansion till att aktivt påverka lokal utveckling och infrastruktur. Konsumentföreningen Stockholm intar en särställning när det gäller innovations- och utvecklingskraft, då man under lång tid haft muskler att förverkliga många idéer och drömmar. De byggde redan på 1930-talet kött- och konservindustri för att förse medlemmarna med snabbmat som var enkel att ta med ut i sin aktiva fritid. Husmorsgymnastik är en annan nymodighet som snabbt blev en succé som gjorde att kvinnor bröt sin isolering och tränade upp sin hälsa. Jag ska inte i den här texten räkna upp eller stapla en massa goda exempel på varandra, om hur kooperationen byggt samhället. Min poäng är helt enkelt att påvisa hur alla projekt, små som stora, gemensamt bidragit till att bygga bättre samhällen. En välfärd byggd av medlemmar i konsum.
Konsumentkooperationen är en framgångssaga fram till 1970-talet då fasaden krackelerar. Det konkurrensförsprång som en gång funnits är borta. Staten axlar ansvaret för konsumentintresset. Affärerna går sämre och sämre. Modellen med återbäring sviktar och världen förändras snabbt. Alla de behov, de drömmar och visioner kooperationen, en gång som rörelse och företag, formulerat har förverkligats. Idag har alla människor råd att äta – ingen går längre hungrig, kvalitén på maten är bättre och det finns en stor valfrihet. Kooperationen har gjort och genomfört det den var satt att göra. Mänskligheten har blivit lyckligare! Utopin är förverkligad – mission is fulfilled! Ur denna aktiva och framgångsrika historia har det tyvärr uppstått ett tomrum, en slags håglöshet, där luften gick ur rörelsen. Många har under lång tid svävat i ovisshet om vad som ska göras, om vad som ska hända härnäst? Vad är det framtida målet, vilket är existensberättigandet? På vilket sätt kan kooperationen idag bidra till att göra mänskligheten lyckligare? Skiljer sig dagens agenda från den för hundra år sedan? När KF idag formulerar sitt existensberättigande och sin grundidé om en lyckligare mänsklighet så säger man:
”KF har som syfte att skapa ekonomisk nytta till de enskilda individer som är medlemmar och samtidigt göra det möjligt för medlemmarna att genom sin konsumtion bidra till en hållbar utveckling för människor och miljö. En idé som sammanfattas i ”Tillsammans gör vi en bättre affär”.
Framtiden en fantasi, en ännu icke realiserad dröm
Världen snurrar allt fortare, allt är satt i förändring och utveckling. Människors vardag och liv är en ständig anpassning till något nytt. Många känner gungfly under fötterna och undrar vart världen är på väg. Klimatförändringar, en globaliserad ekonomi och ett samhälle som får det allt svårare att skapa välfärd och trygghet. Man undrar om apokalypsen lurar bakom nästa hörn. Uppgivenhet och hopplöshet breder ut sig. Varje hörn av jorden är genomsökt och genomlyst, det finns inget kvar att upptäcka. Alla smultronställen är sedan länge söndertrampade och världskartan saknar vita fläckar där man kan placera utopier.
På senare tid har det kommit ut ett flertal böcker om utopier. Att tänka utopi ligger lite i tiden. Kanske är det ett tecken i tiden, en reaktion på samtida inlåsningar och hopplöshet. Det ligger i människans natur att tända nya hopp, leta efter ljuset i slutet av tunneln. Idag har vi ett större behov än någonsin att göra det omöjliga möjligt. Rutger Bregman frågar sig i boken ”Utopia for realists” -Vad hände med drömmen om ett annat samhälle? Varför är alla utopier döda, har hoppet lämnat oss alla? Han menar vidare att den stora krisen idag är meningslösheten, vår oförmåga att komma på något som är bättre. I det liv vi lever av överflöd och individualism är länken till fantasin kapad. Personliga drömbubblor löser inte några problem utanför den personliga sfären. Därför påtalar Bregman hur viktigt det är att formulera gemensamma drömmar och lita på att det utopiska tänkandets kraft som förändringsmotor.
”It is not a finished Utopia that we ought to desire, but a world where imagination and hope are alive and active.” (Bertrand Russell)
Sångartisten Björk släppte i slutet av 2017 ett album med titeln ”Utopia” där även hon upphöjer drömmen till mänsklig rättighet, en slags motor för att alstra mer kärlek i världen.
Den nyss bortgångne sociologen Zygmunt Bauman går i sin sista bok ”Retrotopia” ännu längre. Han menar att om vi förr ställde hoppet till framtiden som något bättre än nutiden, så får vi idag allt oftare anledning att blicka bakåt. Vi börjar leta bakåt efter retro-utopier när både nutid och framtid uppfattas som hotfull. Vi vänder oss bort från framtiden och söker det välkända, det enkla och bekanta.
Utopins återkomst!
”Utan sina drömmare skulle mänskligheten fortfarande leva i grottor.” Då är det bättre att skapa sig en bild av framtiden än att bara underkasta sig den.” (Anatole France)
Om 1800-talet var utopiernas tid så kan man säga att 1900-talet är dystopiernas. Och ska man tro Bauman så befinner vi oss nu i retrotopins århundrade där konsumentkooperationen borde söka framtidens svar i sin historia. Det finns en logisk rimlighet i att man för att kunna ta nästa steg behöver ett redan befintligt steg att utgå ifrån. Helt enkelt att lära av historien. Men samtidigt finns det något lätt unket och osunt i att alltid bara rota runt i det gamla. Men faktum är att det går alltid att tugga om, vrida och vända på det gamla, se ur nya perspektiv. Varför leta efter något nytt och bättre när det bättre redan är på plats. Det gamla behöver bara ses över och omvärderas i en nutida kontext. Konsumentkooperation är ju redan världens bästa idé. Det vet vi och det har historien lärt oss. I konsumentkooperationens gryta finns redan de starka, tidlösa ingredienser som behövs för att formulera framtidsdrömmar och utopier. Det handlar om det gemensamma ägandet och om ekonomiskt oberoende. Om medlems- och samhällsnytta och hållbar utveckling. Det är den grytan vi ska leva på i framtiden, det som handlar om att värna det medlemsägda alternativet i dagligvaruhandeln. Att säkra ekonomiskt oberoende för att vara denna aktör. Och när det sedan gäller att göra medlems- och samhällsnytta så gäller det att ständigt ligga med örat på rälsen och lyssna av tidens tecken.
Den enkla men fullt rimliga drömmen att ge våra barn giftfri mat är nu förverkligad. Det kan vi tacka vårt hyllade ekologiska märke Änglamark för. Bakom den kampen och förverkligandet står många anonyma kooperatörer som gjort något som är större än de själva.
Owen får idag stå som en påminnelse om att världen fortfarande behöver drömmare och visioner som utmanar samhällsordningen och löser framtidsproblem. Det må vara Owen, Elon Must eller Kalle Pettersson men viljan att göra det omöjliga möjligt finns där. Delningsekonomi och crowdfunding är exempel på nya sätt som utifrån affärsmässiga grunder löser svåra utmaningar. Jag vill avsluta och sammanfatta på enklast möjliga sätt genom att påminna om en paroll KF hade på 1980-talet: trohet mot idén, trolöshet mot medlen.
Michael Hagström, företagsbibliotekarie