Den internationella lågkonjunkturen fortsatte och den svenska ekonomin fick internationellt en allt svagare ställning. För de svenska konsumenterna blev året det sämsta på årtionden. Den ekonomiska politiken på hemmaplan fick i huvudsak samma inriktning som i flertalet industriländer. Efterfrågan pressades, investeringar i bostäder och industriell uppbyggnad eftersattes. Statlig och kommunal verksamhet begränsades. Den öppna arbetslösheten ökade från 2 till 3070; särskilt drabbades ungdomen.
En spekulation mot den svenska kronan i början av året framtvingade en höjning av diskontot från 10 till 12 %. Kronan devalverades under hösten med 10070 för att ge exportindustrin ett bättre konkurrensläge.
För konsumenterna präglades året av prisstegringar och minskad konsumtion. Livsmedelspriserna steg med 14,2 % och konsumenternas köpkraft efter skatt sjönk med 3,2 %, detta trots att både inkomst- och mervärdesskatterna sänktes.