Trippelbutiker är som koncept en parentes i butikshistorien. De kom till i en tid då Sverige växte, då folkhemmet byggdes för att täcka många nya behov. Byggnaderna var butiker, biografer, bostäder, samlingssalar, platser för nytta, fest och rekreation. På många platser i Sverige tronar dessa byggnader fortfarande stolt och minner om en svunnen tid. Och de väcker frågor som t.ex. varför huset har tre parallella dörrar i gatuplanet? Här ruvar en bortglömd historia som är värd att lyftas fram för kommande generationer.
Trippelbutiken
Redan 1922 ville KFs (Kooperativa Förbundet) ledning se att fler trippelbutiker byggdes eftersom de var fullständiga försäljningsställen med allt i sig. Det dröjde till 1930-talet innan byggandet tog fart på allvar. Trippelbutiken var vanlig i städernas ytterområden och mindre tätorter. Byggnaden var uppbyggd som tre sammanhängande separata butiker vanligen bestående av bröd- och mjölkbutik, speceributik och charkuteri/kött-/fläsk som den vanligaste kombinationen. ”Mjölkan, spessan och köttan” fick det heta i folkmun.
Ibland var de tre butikerna med avgränsade innerväggar utvidgade med sko-, manufaktur och eller fiskavdelning. För KFAI (Kooperativa förbundets arkitekt- och ingenjörsbyrå) var trippelbutiken en av flera sk. typbutiker, en av flera varianter i ett grundsortiment med olika tillval.
Byggnaderna kännetecknas av stora skyltfönster för en optimerad varuexponering, källare med lager och en övervåning utrustad med bostad. En av många små funktionella detaljer är butikens tre trappsteg som fungerade som smutsseparator. Det hela genomsyrades av funktionalitet, renhet, rationalitet och kostnadseffektivitet in i minsta detalj. Man kan säga att KF genom sitt arkitektkontor bokstavligen rullade ut funktionalismen i Sverige.
KFAI
Arkitekten och standardiseringsivraren Eskil Sundahl rekryterades som chef till KFs arkitektkontor som startade 1924. Eskil är en av förgrundsgestalterna i den Svenska funktionalismen. Han är i högsta grad delaktig i arbetet med den uppmärksammade debatt- och idéskriften ”acceptera” (1931).
Eskil Sundahl ledde KFs expansiva utbyggnation av industrin som ex. den på Kvarnholmen som vid Stockholmsutställningen 1930 hade ett radhusområde färdigt i funktionalistisk avskalad stil.
1934 var KFAI landets största arkitektbyrå med 70 anställda där man huvudsakligen skapade funktionella och kostnadseffektiva butiker. De utvecklade en modern butiksstandard som uppmärksammades också internationellt. De utvecklade standardhus där moduler för butik, magasin och bostäder kunde kombineras i en funktionalism med ”folkhemsprofil”.
Kontoret ritade allt – industrier, butiker, bostäder, restauranger, Folkets hus, inredningar, möbler, förpackningar och till och med husgeråd. Hela samhällen formades omkring KF-ägda industrier såsom Kvarnholmen, Gustavsberg, Gislaved och Karlholms bruk.
Många byggnader ritade av KFs arkitektkontor är idag landmärken som Kvarnholmen. Lumafabriken, idag en del av Hammarby sjöstad. KFs gamla huvudkontor vid Slussen med sin funktionalistiska form från 1930-talet. Men också anläggningar som Salpeterverken i Köping och Karlshamns. Många byggnader har ny funktion. Varuhus har blivit gallerior, butiker har gjorts om till bostäder.
Modernismen passade den framåtriktade kooperationen. Med arkitektur formade och byggde man nya samhällen. Metod och anpassningar gav uttryck för tilltron till människors förmåga att själva påverka och förändra framtiden.
”Fullersta bio” i Huddinge
Redan 1915 ville arbetarrörelsen i Huddinge bilda en Folkets hus förening för att få till ett hus med samlingslokaler för nytta och nöje. Tyvärr satte ekonomiska realiteter käppar i hjulet vilket gjorde att det dröjde till 1933 innan de fick sitt hus. Det blev Folkets hus föreningen tillsammans med Fullersta municipalsamhälle och den lokala konsum-föreningen som till slut hittade en finansiell lösning till bygget. Ett multifunktionellt hus som kunde tillfredsställa tre olika behov.
Arkitekt Dag Ribbing på KFAI fick jobbet att ta fram ritningar för det nya huset. Ett hus med trippelbutik i gatuplanet, med tillhörande källare och lager. På det övre planet i huskroppen byggdes det för biograf, samlingslokaler och fullmäktigelokal. Den uppglasade entrégaveln av Artur von Schmalensee och Eskil Sundahl ansågs lite vågad och var tidigare oprövad.
Slutnotan för ”Fullersta bio” uppgick till 156.260 kr (ca. 5 miljoner i dagens penningvärde) vilket blev dyrare än vad det var tänkt. Revisorerna godkände det hela med kommentaren: ”Ju fler kockar, ju sämre soppa”. Det som här åsyftades var att Folkets hus föreningen själva utfört arbete i egen regi vad gäller skötsel av ekonomi, byggledning och arbetskraft.
Namnet ”Fullersta bio” kom till redan vid starten eftersom huset var ett resultat den lokala Folkets hus föreningens mångåriga kamp för att få ett eget hus för biografverksamhet. Föreningen anställde en pojke för att sälja konfekt under bioföreställningarna. För hans arbete utgick en ersättning på 10% av försäljningen. Biljetterna kostade 1 krona respektive 35 öre för vuxna och barn.
1986 lämnade föreningen Fullersta bio för nya lokaler, mer centralt belägna mitt i Huddinge centrum.
Idag och sedan några år tillbaka har huset delvis stått tomt. Det har varit lite bortglömt och saknat underhåll vilket är lite konstigt med tanke på att det är en funktionalistisk pärla i ett Huddinge som i övrigt inte har så många extraordinära hus och byggnader av kulturhistoriskt värde. Men Huddinge kommun som äger fastigheten genom sitt helägda bolag Huge, meddelar nu att man har framtidsplaner för huset. Det ska rustas och fyllas med kultur och ungdomsverksamhet. Vilken vacker framtid huset går till mötes då det bevaras för framtiden och fylls med musik, dans och teater. Tack för det Huddinge!
Michael Hagström, företagsbibliotekarie