Martin Sundell var en av pionjärerna inom den kooperativa rörelsen i Sverige och en av grundarna av Kooperativa Förbundet (KF). En portalfigur som gjorde sig känd som talare, bekämpare av krediter, som vegetarian, som utopisk visionär för kooperationen och sist men inte minst för att han efter Engelsk förebild startade det kooperativa kvinnogillesförbundet i Sverige.
En arbetaryngling från Köping
Martin Sundell föddes 1879 i Köping och växte upp under knappa förhållanden. Han utbildade sig till typograf, blev aktiv i arbetar- och nykterhetsrörelsen och sympatiserade med fredsrörelsen och vegetarismen. 1899 fick han upp ögonen för den kooperativa rörelsen när han lyssnade på ett föredrag om kooperationen i England av GH von Koch. Året därpå är han med och startar ”Köpings organiserade arbetares byteshandel”. Sundell ”skötte böcker” och bokföring vilket han lärt sig som 15-åring i aftonskolan. Han arbetade aktivt med att sprida kooperationens idéer i en läsestuga och genom att köpa in och sprida litteratur. Föreningen öppnade en av Sveriges första Konsumbutiker, en liten röd stuga vid Murmästaregatan som fungerade som butik fram till 1903. Butiken flyttades 1945 till Vår Gård i Saltsjöbaden och fungerar idag som museibyggnad med namnet ”Den gamla butiken”.
Vid KF:s kongress 1903 representerade Sundell föreningen i Köping och valdes till suppleant i KF:s styrelse. Året därpå blev han ordinarie styrelseledamot för att 1905, som 26-åring, anställas vid KF och efterträda von Koch som sekreterare och redaktör för KFs nystartade organ, Kooperatören. Under fem intensiva år fram till sin för tidiga bortgång 1910 kom Sundell att personifiera den svenska kooperationen och bli dess portalfigur. Sundells bedrift är remarkabel. Från enkla förhållanden med endast aftonskola i bokföring hamnar han i ledande position för en svag och lätt pessimistisk rörelse som han lyckas ingjuta ny kraft i, ge struktur och klara principer som utvecklar KF till en av Sveriges mäktigaste ekonomiska organisationer.
När Sundell kom till KF var det en stagnerande organisation med ett 50-tal medlemsföreningar och drygt 10 000 medlemmar. Fem år senare var antalet anslutna föreningar och medlemmar drygt 400 respektive 73 000. I början av 1905 hade KF en anställd en siffra som 1910 vuxit till 50. Omsättningen ökade från 300 000 till nära 5. 000 000 kronor. Kooperatörens upplaga steg från 4 000 till 16 000 ex. Under sina fem år hann han också starta det kooperativa kvinnogillesförbundet, organisera ett liv- och brandförsäkringsväsende och starta sparkasseverksamhet.
Sundell utarbetade mönsterstadgar och var delaktig i köpet 1909 av en margarinfabrik. Han skapade all denna utveckling ihop med de andra pionjärerna i ett skede då KF var utsatt för ett massivt och organiserat motstånd från privata handels- och industriintressen.
Martin Sundell avled 31 år gammal till följderna av en förkylning med komplikationer, som han ådrog sig på en tjänsteresa. Han är begravd på Norra begravningsplatsen i Solna där han gravsattes den 10 juli 1910. I Strömparken i Köping står ”Martin Sundells Minnesmärke”, formgiven av Astri Bergman-Taube 1958 vilket är en gåva från KF.
Kooperationen som utopisk vision och framtidsdröm
G.H. von Koch väckte Sundells intresse för den kooperativa rörelsen och dess idéer. Men skillnaden var stor mellan liberalen von Koch och anarkisten och ungsocialisten Sundell. Samarbete var ett lösenord för båda men för Sundell handlade det om samarbete inom arbetarklassen och mellan ”småfolkets organisationer”. Kooperationen, arbetarrörelsen och nykterhetsrörelsen behöver varandra ” på samma sätt som människokroppen behöver de olika organen”. Budskapet som förmedlades i Kooperatören var ”Inbördes hjälp är självhjälp”. Genom den kooperativa rörelsen ska ”folket självt” bli företagare och organisera handel och produktion.
Kooperationen, ”som icke kan gilla att mänskligheten, på sin för närvarande höga andliga ståndpunkt, skall betjäna sig av ett sådant medel som blodsutgjutelse för att vinna rättvisa”, kan erbjuda en tryggare väg till samhällsomvälvning ”genom att på den fredliga och samhöriga företagsamhetens säkra väg föra de genom handeln och produktionen uppkomna vinsterna åter till den konsumerande allmänheten” och därigenom förbättra de mindre bemedlade klassernas ekonomiska ställning. När det kooperativa systemet blivit fullständigt genomfört försvinner inte bara risken för en blodig revolution utan också det som förorsakar alla krig: affärsintressen och vinstbegär. ”Tag bort grunden för vårt nuvarande handelssystem och vi ha den tusenåriga freden.”
Sundell sympatiserade med anarkismen och drömde om ett klasslöst, fritt samhälle, där samarbete och inbördeshjälpsprinciperna rådde. Han hyllade principen där medborgarna utövade sitt inflytande i fria sammanslutningar. Frasen ”Inbördes hjälp” leder tankarna till den ryske anarkisten Peter Kropotkins skrift ”Inbördes hjälp”. Flera av Sundells idéer är hämtade från Kropotkin bl.a. visionen om ett framtida samhälle bestående av självförsörjande landsbygdskommuner med småbruk och verkstäder.
Vid sidan av livets hårda och bistra realiteter tecknade Sundell en värld av framtidstro som blev möjlig genom människors fria samarbete och förnuft. Kooperationen var för honom problemlösare, en hävstång och hjälp till självhjälp. Sundell såg kooperationen som en ”klasskampsrörelse” och som ett självständigt ekonomiskt system. Kooperationen var ett alternativ, inte ett komplement, till ett kapitalistiskt eller ett statssocialistiskt system. Genom individernas fria sammanslutningar, i första hand de kooperativa konsumtionsföreningarna, kunde ett nytt samhälle skapas. I Kooperatörens almanack publicerade Sundell den franske nationalekonomen och kooperationsteoretikern Charles Gide, ”Den kooperativa republiken”. Den oansenliga kooperativa affären, sägs det, är början till något stort, ett embryo till ett nytt fullständigt samhälle som bättre än andra tillgodoser det allmännas bästa, rättvisa och individuell frihet. Bäst av allt är konsumtionsföreningen eftersom konsumtionen var målet, slutet och lönen för alla handlingar av ekonomisk natur.
Trots att Sundell själv var en smått fanatisk vegetarian och nykterhetskämpe så var han tolerant mot andra uppfattningar. Alla grupper skulle samverka i kooperationen. ”Låt kooperationen vara kooperation, gör inga jämförelser efter partier, den är självständig.” (=politiskt neutral)
Livets subtraktion och addition – Sundell som agitator, talare och kreditens bekämpare
Axel Gjöres, central ledargestalt i KF och senare också folkhushållnings- och handelsminister, har beskrivit Sundells föreläsningar som livsavgörande och menar att de förmedlade en stark utopisk vision. När Sundell talade om kooperationens framtidsmål och framtidsutsikter ”tände det i mig…, så var jag från denna kväll avgjord i min inställning till kooperationen” säger Gjöres.
Sundell var en sällsynt skicklig agitator med förmåga att ge även triviala detaljer visionära dimensioner. Med en närmast fanatisk och utopisk tro på kooperationens möjligheter och en karismatisk utstrålning trollband hand stora folkmassor. Den hemliga formeln som gjorde talen medryckande var att han lade stor kraft på att klarlägga alla sammanhang, vilket underbyggdes av fakta ofta i form av dagsaktuella siffror. Han använde sig konstigt nog inte av anekdoter eller retoriska grepp. Hans efterlämnade skrifter och journalistiska alster vittnar om att det skrivna ordet egentligen är de ord han talar. Trots att han är en både duktig och produktiv skribent är det främst som talare han blir ihågkommen.
KFs Sparkassa
”Hur skall den fattige arbetaren kunna spara? var den första artikeln han skrev i kooperatören. Svaret blev: ” Jo genom att minska sina konsumtionsutgifter genom ett kooperativt företag. 1905 frågar han sig ”Var skola vi placera våra besparingar?”. Svaret blev: Småfolkets pengar i småfolkets egna företag, kooperatörernas pengar i kooperationens tjänst”. Den 29 april 1909 lade han fram ett förslag om sparkasseverksamhet, som skulle drivas av föreningarna. Kollegan Axel Påhlman vände sig till G.W. Dahl och KFs sparkassa bildades under okonventionella former 21 aug 1908.
I ett av sina mer välkända texter och tal ”Livets subtraktion och addition” står familjehushållningen i fokus. Sundell ser det som en av KFs viktigaste uppgifter att upplysa och klargöra ekonomiska sammanhang och värna hemmens ekonomi. – Vi kan inte ha ekonomiska analfabeter, sa han ofta.
Den utbredda kredithandeln var ett gissel. I brukssamhällen var det inte ovanligt att familjer satt hårt fast i skuldfällor till den lokala handelsboden, ibland med hela årsinkomster. Ekonomiska kriser ledde till att många föreningar dukade under. Främst de som avvikit från den kooperativa principen om kontanthandel. ”Krediten har böjt den största furan i landet” skrev Sundell och det han talade om var Eskilstuna arbetares handels aktiebolag, på den tiden Sveriges största kooperativa affär.
Ett annat ofta återkommande tema i hans tal är den utopiska vision han målar upp för den framtida kooperativa rörelsen. Han menar att konsumtionsföreningarna bär på nyckeln till ett bättre och rättvisare samhälle. Hans tal är en blandning av högt och lågt där visionen om ett klasslöst samhälle av fria och lyckliga människor blandas med utförliga beskrivningar om vardagliga detaljer, om återbäring, kredit och städning av lokaler.
Vi skall ha fabriker
Att KF kom att satsa på konsumentkooperation och inte producentkooperation var inte självklart. Flera kooperationstyper diskuterades. Sundell, Rylander och Danielsson, de tre som stod närmast arbetarrörelsen, framhöll fördelarna med konsumtionsföreningarna. De menade att en väl utvecklad konsumentkooperativ rörelse kunde rationalisera distributionen. Onödiga mellanhänder skulle försvinna och ersättas av storhandel. Konstruktionen främjade storproduktion. Sundell såg det som en nyckel till övertagandet av kontrollen över handel och produktion. Vi skall ha en partihandel och vi skall ha fabriker. ”Icke endast på ett område utan på alla”.
De områden inom produktion som först borde ”koopereras” var, enligt Sundell, tillverkningen av de huvudprodukter som säljs av föreningarna. Dessa tillverkningsföretag skulle genom föreningarna och i sista hand KF, ägas och organiseras av konsumenterna.
Folklån
1909 tog KF det första steget för att ”kooperera” produktionen, vilket utan tvekan gav extra övertygelse åt Sundells föreläsning om kooperationens framtidsutsikter. Hösten 1908 inledde margarinindustrin en bojkott av de kooperativa föreningarna. Aktionen, som initierades av Sveriges minuthandlares riksförbund, syftade till att krossa konsumtionsföreningarna genom att ställa dem utan varor. Motdraget blev att KF köpte en egen margarinfabrik i Vänersborg. Ett margarinkrig bröt ut 1909. KF var finansiellt pressat. Martin Sundell kom med idén att KF skulle ge ut folklånereverser om tio kronor på en tioårsperiod. Innehavaren skulle med en 5% ränta på 10 år erhålla 15 kr vid inlösen. Detta fick en enorm betydelse både ekonomiskt och symboliskt. Sundell presenterade med oerhörd stolthet den egna fabriken i Kooperatören. Ett särskilt ”margarin nummer” trycktes i 200 000 exemplar. Sundell triumferade och lockade dem som ännu inte anslutit sig till den kooperativa rörelsen:
”I segerns tecken marschera kooperatörerna fram/…/ Ni som hittills stått utanför den kooperativa rörelsen, kunnen I längre stå och se på huru andra kämpa Er strid för billigare föda, drägligare villkor? Känner Ni icke behov att träda in i våra led? Bliv med oss”.
Specialnumret sändes ut vitt och brett i Sverige. Margarinstriden blev vårens stora fråga på 1 maj. Demonstrationerna uppmanade till bojkott av de privata margarintillverkarna Pellerin och Zenith.
Upplysning, folkbildning och skönhet
Ett viktigt inslag i Sundells agitation var bildningens betydelse för kooperationen. Kooperationen som bildningsrörelse kan inte underskattas. Upplysning har alltid varit inskrivet i de kooperativa grundsatserna. Sundell var också djupt engagerad i blivandet och utvecklingen av Brunnsviks folkhögskola.
”Utan hög intellektuell och moralisk ståndpunkt bliva vi aldrig mäktiga att använda våra vapen. …Därför äro de pängar, som av oss användas till upplysning synnerligen väl använda…”
”Vi arbeta ju för att handeln /…/ skall organiseras av folket självt och av detsamma ledas. /…/ I sanning, vår rörelse kräver mycket av oss. Må vi genom ett kraftigt upplysningsarbete göra oss mogna för allt vad vi ha att uträtta. Kooperation och uppfostran – kooperation och upplysning måste vara ett.”
Steget var inte långt till Ellen Keys folkbildande skönhetsideal. Sundell hyllar hennes bok ”Folket och konsten” i Kooperatören, som han menar ”vimlar av guldkorn”. Det handlar om ideal för konsumtion med rötter från Arts and Crafts-rörelsen och den socialistiske utopisten William Morris. En strävan att genom konstnärlig formgivning av bruksföremål förena nytta och estetiska kvaliteter. Konsten kunde demokratiseras, nå folkmassorna och vitalisera samhällslivet genom vardagliga föremål som ex. hushållsporslin. För Sundell var kopplingen bokstavlig mellan å ena sidan hans trädgårds- och odlingsintresse och å andra sidan till en odling och kultivering av den mänskliga själen genom bildning och uppfostran.
Kooperativ mönsterkoloni
Kongressen 1907 beslutade att inte lämna ut vinstutdelning och Sundell få igenom ett beslut om att 1000 kr. skulle avsättas för inrättandet av en kooperativ jordbrukskoloni med gemensam bruknings- och äganderätt. Förslaget föll. Men Axel Påhlman fortsatte ihop med Sundell att jobba vidare på drömmen om en jordbrukskoloni. Sundells och många samtida på vänsterkanten drömde om kooperativa mönstersamhällen. Intresset var stort för jordreformer, småbruk, experiment i form av jordbrukskolonier, trädgårdsstäder. ”Livet på landet” var på modet och sågs som ett alternativ till storstad och industri. Sundells vision var inrättandet av vegetariska kolonier var sannolikt hämtade från Eden utanför Berlin. Eden grundades 1894 av vegetarianer. De odlade och konserverade bär och frukt och organiserade sig enligt kooperativa principer. Vid sidan av trädgårdsodling ägnade de sig åt hantverk, la stor vikt vid barnavård och uppfostran. De inrättade ett vegetariskt barnhem, ett föreningsbibliotek och hade regelbunden föreläsningsverksamhet. Redan vävarna i Rochdale drömde om en kooperativ jordkoloni och bildandet av självstyrande mönstersamhällen var ett mål för rörelsen. Som chefredaktör för Kooperatören fyllde Sundell tidningen med notiser om kooperativa mönstersamhällen i andra delar av världen. Axel Påhlman, Sundells medarbetare har berättat att hans vegetarianism ”gav honom ljusa, ljuva drömmar om ett fritt naturliv som kooperativ jordbrukare.
Med kolonien förverkligad sa Sundell – ”Jag önskar kolonien måtte vara färdig … Jag skulle så gärna vilja frambringa min föda själv och inte leva på andra. Känner mig oftast vara en parasit och det är ohyggligt.” I ett brev till Forsslund på Brunnsvik säger han: – Tänk på den agitatoriska kraften i ett miniatyr samhälle efter vår önskan mitt i det existerande samhället! ”En koloni…skulle göra mer, genom sitt slående exempel, för privategendomens avskaffande än alla socialistföredrag på 10 år tillsammans …”. Tyvärr kom aldrig idén med jordkolonin att förverkligas.
Den skötsamma arbetaren – arbeta som om var dag vore den sista
Martin var, berättar hustrun Ester, ständigt överansträngd och även ”lite över spänd”. Han hade ett fanatiskt drag och klarade en stor arbetsbörda. Ronny Ambjörnsson skriver i sin bok ”Den skötsamma arbetaren” om vilka ideal som rådde under rörelsernas framväxt. Sundell passar bra in i mallen och uppfyller alla kriterier. Visst var han snäll som make och far, ”men han hade sina idéer, som det inte var bra om man inte följde”. Hon fick gå långt för att handla kooperativt och fick inte äta kött – Martin var ”fanatisk vegetarian”. ”Martin var jämt ute och höll föredrag och aldrig hemma. Han började kl. 8 på morgonen, fick en smörgås vid 12-tiden och kom hem och fick middag vid 3- tiden. Han brukade ringa och säga: Kom och möt mig. Och så kunde jag få sitta ett par timmar i planteringen vid Norra Bantorget och vänta på honom. … Vid halv 1-tiden på natten ringde han ofta och sade, att jag skulle komma och möta honom också. Det var, som om han känt på sig, att vi inte skulle få vara så länge tillsammans”.
Ett annat mer anekdotiskt vittnesmål om hans fanatiska hållning lämnar Annie Löf i ett brev hon skriver 1935. Där berättar hon om att han i hennes hem bjuds på en trerättersmiddag med fisk, som han inte vill ha med motiveringen: -”Vi vegetarianer äter ej något av döda djur”. Då frågar Annie honom vad de kan erbjuda honom istället? –Jo, får jag ett par löskokta ägg och mjölk – så är jag nöjd, säger Sundell. Denna episod ur hans liv som kringflackande agitator vittnar tydligt om hur kompromisslös han var som vegetarian. Han avstår hellre från att äta än att göra avsteg från sitt livsval. Plikt och övertygelse satte han framför personlig bekvämlighet.
Esters öde var inte unikt. Bakom rörelsernas stora män fanns kvinnorna som i all tysthet stöttade männen. Sundell var dock medveten om kvinnans betydelse ur konsumtionshänseende vilket föranledde att han enligt Engelsk förebild initierade den kooperativa kvinnogillesrörelsen i Sverige. Den skulle, skrev han 1908, vara en bro mellan hemmen och de kooperativa affärerna som kunde vinna kvinnorna för kooperationen och som genom upplysning motverkade den okunnighet som gjorde att många husmödrar i oförstånd sökte sig till den privata köpmannens butik. Av de närmare 500 föredragen han höll runtom i Sverige var husmödrarna en viktig målgrupp. Den 11 november 1906 startade han det första kvinnogillet i Eskilstuna. Året därpå grundade han tillsammans med sin fru Ester ”Kooperativa kvinnogillesförbundet”. Just detta var kanske inte till någon större tröst för Ester när hon i vanlig ordning var tvungen att gå sina långa omvägar för att handla kooperativt.
Sundells självförbrännande lidelse för den kooperativa rörelsen framkommer i ett brev till Otto Larsson, som i början av år 1907 var på väg att anställas som KF:s agitator. Anställningsvillkoren behandlar lön, agitatorspäls och ledighet i ett från Sundell strävt tonläge. Sundell framhåller att en agitator inte bara ska hålla föredrag varje kväll eller två på söndagar, han ska också sprida kooperativ litteratur, främst Kooperatören, organisera och öka KF:s medlemsantal! ”…det hela leda därhän att organisationerna göra sina inköp genom Förbundet och vår partihandel av agitationen skall få ett gott handslag, ty den skall inom ett fåtal år vara Svereges största engrosaffär, lika visst som vårt Förbund skall vara det mäktigaste av Förbund inom landet. Allt detta beder jag dig nu icke lägga på minnet utan göra till en livsuppgift. Du må arbeta så, som om var dag för dig vore den sista, men att du först skulle göra ditt namn stort i historien. Tag din uppgift så, och jag gratulerar dig och Förbundet”.
”Han hade sina idéer”, sa hustrun Ester. Men vilka idéer hade han egentligen? Hur djuplodande var han? Hade han en tydlig kooperativ ideologi? Nej, han formulerade aldrig en tydlig ideologi. Det enda som i någon mening finns efter honom som en slags ideologisk konstruktion är en mängd tidningsartiklar, oftast i mycket konkreta kooperativa spörsmål, en del brev och ett antal föredragsanteckningar. Anteckningarna innehåller fraser som – ”Bojorna skola brista”, ”Fria arbetare”, ”Rättfärdighet och rättvisa”, Hvar och en för sig, Kooperation: en för alla och alla för en! Kooperation är en ekonomiskt och etiskt högre affärsform. Kooperationen vilja införa redlighet och ärlighet i handel och vandel.
Sundell var ingen utpräglad ideolog eller teoretiker. Han var framförallt en lidelsefull talare som starkt trodde på kooperationens förändrings- och utvecklingskraft.
Michael Hagström, företagsbibliotekarie