
Robert Owen levde mellan 1771- 1858 och blev en förmögen man i en tid då Storbritannien urbaniserades och industrialiserades. Med en förtrollande personlighet, ett stort hjärta, drömmar, visioner och kraft tog han sig från fattig födsel till en upphöjd position i samhället. Han inspirerade sin samtid och brukar tillerkännas titeln som kooperationens andlige fader därför att hans idéer ledde fram till att 28 vävare i Rochdale tog saken i egna händer och startade en butik tillsammans. Owen har inte gått till eftervärlden som en stor tänkare och teoretiker, hans eftermäle handlar mer om den samhällskritik han stod för och hur han inspirerat sin omvärld.
New Lanark – Owens mest lyckade kommunitet
Margaret Cole, en av många som skrivit Owens biografi säger att han var den förste som talade om grönområden i stadsplanering, om inrättandet av barnstugor för att utveckla barnens lekar i uppfostrande syfte. Owen var 28 år då hans första idéer började omsättas i praktisk handling i det lilla samhällsbygget New Lanark med 2500 invånare. Kommuniteten, som i allt skulle vara självförsörjande, kom att bli en mönsterstad med en befolkning som var socialt högstående. Förklaringen fann man i förkortade arbetstider, avskaffande av barnarbete, inrättandet av bekväma bostäder, kök, matsal och bibliotek. Det var ett lyckat experiment ett samhällsbygge som öppnade ögonen på en hel omvärld.

En stor del av Owens tankevärld utgick ifrån tron att människan är påverkbar och vill göra gott för andra i nöd. Han menade att den kapitalistiska verkligheten verkade negativt på den mänskliga moralen, den gjorde människan till en mental krympling utan själ och glädje. Han uppmanade därför till en ny ordning, ”en ny moralisk värld” som skulle ersätta den gamla omoraliska. Han talade sig varm för mänsklig gemenskap. Det goda i människan, den förnuftiga gemenskapen skulle göra världen bättre, lindra kapitalismens negativa verkningar.
Arbetarna i New Lanark fick lära sig att leva förnuftigt. Spritkonsumtionen var reglerad, moral och etik fanns på schemat för att skapa dugliga medmänniskor. Arbetarnas uppförande antecknades noggrant i de sk. monitörernas anteckningsböcker. Arbetarnas insatser betygsattes vilket hade en positiv inverkan på viljan att göra bättre. Owen skrev om detta utförligt i den lilla skriften ”A New View of Society”. Uppfostran och utbildning skulle förädla människorna och förbereda dem för det utopiska samhället. I utopin fanns det inte plats för lata oduglingar den skulle befolkas och kännetecknas av flit, ordning, strävsamhet, lojalitet och tillit och gemensam värdegrund.
När Owen ett drygt decennium senare lämnar New Lanark har bygget tyvärr sakta men säkert tappat all sin forna lyskraft.
New Harmony i Amerika 1825-28
I boken ”Samhällssystemet” från 1820 tror sig Owen ha funnit en slutgiltig lösning på motsatsen och konflikten mellan förhållandet konsument och producent. Han ser lösningen i små samhällsbyggen där alla samarbetar och gemensamt bidrar till det gemensamma. 1825 far han till USA Indiana där han köper samhället New Harmony av religiösa rappiter. Här vill han förverkliga bokens idéer. Kommuniteten skulle enligt Owen existera med en moralisk bas av fördragsamhet och kärlek och skulle framkalla en harmoni byggd på tillit mellan medlemmarna. Men New Harmony blev inget lyckat experiment, det gick dåligt p.g.a. vanskötsel och Owen förlorade en stor del av sin privata förmögenhet på kuppen.
Owen inspirerade sin samtid
William Thompson inspirerades av Owen till att skriva boken ”An Inquiry into the Principles of the Distribution of Wealth”, 1824. Den handlar om hur man överför kommunitetstankar i praktiska försök. Han var till en början starkt skeptisk till kooperationen men hans sympatier växer när han inser att kooperationen bygger på ett system av fri association i stor stil med sunda fördelningsprinciper. Owen och Thompson kom så småningom att alltmer glida isär, både praktiskt och teoretiskt, då Thompson intresserar sig för demokratiska processer och mer ser kooperationen som en möjlighet för arbetarna att bli sina egna arbetsgivare. Thompsons kommunitet handlade om andelskapital.
William King, en läkare från Brighton, var en annan man som genom studier av Owen sökte svar på hur man på ett mer effektivt sätt skulle kunna hjälpa en växande skara av fattiga. Han startade 1827 ”Brighton Co-operative Benevolent Fund Association”, vars syfte var att hjälpa medellösa att komma in i någon form av kommunitet. Han startade också en sparklubb samma år ”Co-operative Trading Association”. Medlemmarna gjorde veckoinbetalningar vilka inte placerades i räntebärande säkerheter utan skulle användas för att göra direkt nytta för medlemmarna, inköp av hushållsvaror till en handelsbod. Vinstackumulering skulle bereda medlemmar arbete i föreningen. Man ville köpa jord till medlemmarnas nytta samt bedriva viss tillverkning. Föreningen skulle fungera som en liten kommunitet. Skillnaden med Owens kommunitetstankar var att det här inte handlade om geografiskt avgränsade områden. Kommuniteten skulle vara ett öppet förhållande och man skulle bedriva byteshandel med omvärlden. Men i likhet med Owen kommunitet skulle där finnas en skola för yrkesutbildning i moraliskt uppbyggliga ämnen.
King gav under två år ut tidningen ”The Co-operator”, maj 1928-aug 1830. För Owen var kommuniteten startpunkten medan King såg det som slutmålet, som summan av de gradvisa framgångarna. Men kommuniteten var det gemensamma målet. Medan Owen vände sig till samhällets toppklass appellerade King till det arbetande folket. Några av de som läste ”The Co-operator” var de som sedan kom att bilda den kända föreningen i Rochdale.
”The Crisis”
Owens tidning ”The Crisis” startade 14 april 1832. Den redigerades av Owens son Robert Dale. Läsekretsen bestod av 4-500 kooperativa föreningar. Tidningen handlade om den ”gamla omoraliska världen” och den ”nya moraliska världen”. Owen lanserade där bl.a. sin idé om arbetstidssedlar med valören ”en arbetstimme” som var tänkta att komma ut i valörerna 2,5,10,20,50 och 100 timmar. Projektet förverkligades i något som kallades ”börsen” mellan 1832 till 1843. All omsättning av varor och sedlar gick genom börsen.
Joseph Smith var en annan som tagit intryck av Owens kommunitetsdrömmar men som förvandlade det till ”sociala kommuniteter” med sina religiösa föreställningar. Smith och Owen var nära vänner och Smith var under en tid redaktör för ”The Crisis”. Smith bröt sedermera med Owen då hans världsbild vidgades och då han genom bl.a. Ann Wheeler kom i kontakt med samtida franska idéströmmar som Saint-Simon och Fourier. Brytningen mellan Owen och Smith ledde fram till att ”The Crisis” lades ned, de gick åt skilda vägar och startade var och en nya tidningar. Owen startade i aug 1834 ”The New Moral World” vilken ville göra upp med det moraliska förfallet och ville ge rättvisa åt Owens egna kommunitetsidéer, som han ett flertal gånger misslyckats med att realisera i praktisk form. Genom tidningen vädrade Owen sin kritik mot den begynnande konsumentkooperationen. Felet bestod i att dessa kooperativa föreningar gjorde vinst på sin verksamhet vilket skulle leda till moralisk förflackning.
Är Owen ”kooperationens fader” eller inte?
Owens många anhängare tog tidigt del i de kooperativa strävandena under 1820,1830-talen. ”Vid konsumentkooperationens vagga stod nöden bredvid idén.” (E. Hasselman 1958) Många har dragit slutsatsen att denna rörelse var sprungen ur Owens propaganda och att den förde hans idéer vidare. Men det visar sig i Owens skrifter att mycket lite handlar kooperation på det sätt som vi idag definierar det. Han hade inte heller något förhållande till den samtida kooperativa rörelsen och dess föreningar. Enligt den svenske kooperatören Axel Gjöres har Owens inflytande mer handlat om hur han bidragit till: ”…väckandet av de breda lagrens tro på möjligheten av att genom egna ansträngningar bliva delaktiga av det ekonomiska framstegets frukter, och han har därutöver, icke själv men i andra eller tredje hand genom sina anhängare, under ett övergångsskede påverkat målsättning och ideologi hos kooperativa strömningar.”
Med Axel Gjöres beskrivning finns det skäl att mer tala om Owen som ”Kooperationens andlige fader”. Efter misslyckandet med New Harmony återvände Owen till England där han alltmer kom att intressera sig för tankar om samarbete och andelslag. Med föreningsbildning kunde vanligt folk gå samman i andelslag och få kontroll över varornas kvalité, pris samt rättvist fördela rörelsens överskott. Tidningen ”Cooperator” hjälpte till att sprida andelsidén som snabbt fick fäste och växte, som på några år växte från noll till 250 föreningar.
Men det finns flera andra som menar att Owen bör tillskrivas rollen som ”kooperationens fader”. Här kan bl.a. nämnas hans vän och lärljunge George Jacob Holyoake, Beatrice Potter-Webb och Catherine Webb. Den tidiga kooperativa rörelsen fascinerades av Owens kommunitetsidéer men ju längre tiden går visar det sig att de endast utgör ett tillfälligt sidospår. Kooperationsidéer växte fram redan i mitten av 1700-talet och hade i början ingen riktigt klar gemensam röd tråd utan kännetecknas av en mängd olika strävanden och ansatser.
Utopisk socialism
Friedrich Engels myntade begreppet ”Utopisk socialism” därför att han ville göra en distinktion mellan ”utopisk socialism” och ”vetenskaplig socialism”. Bland utopisterna återfinner man namn som Henri de Saint-Simon, Robert Owen och Charles Fourier. Medan de främsta företrädarna för den vetenskapliga socialismen är Marx och Marxisterna som i hög grad medverkat till att klistra på de ”Utopiska socialisterna” ett löjets skimmer, eftersom utopin mer anses spegla människors drömmar och förhoppningar om framtiden mer än att de förverkligar detsamma. Vilket också tyvärr visar sig i Owens och Fourniers alla misslyckade försök att förverkliga sina utopier idéer. Till utopins försvar kan man säga att dess fördel ligger i dess visionära kraft.
Robert Owen får idag stå som en påminnelse om att världen behöver drömmare och visioner om framtiden som tar sig an sam- och framtidens svåra utmaningar, för en bättre och lyckligare värld. Owen, Elon Musk och andra visionärer kan hjälpa oss att med visionens kraft utmana rådande ordning. Vår planet behöver alla goda krafter på sin sida som med uppfinningsrikedom kan bibringa balans och hållbarhet till ett samhälle och en värld satt på undantag. – ”Förlösningens timme är inne”! lär ha varit Robert Owens sista ord från dödsbädden.
Michael Hagström, företagsbibliotekarie